Ledgångsreumatism

Jag har fått reumatoid artrit, eller ledgångsreumatism som ni vanliga dödliga kanske brukar säga. Det började på allvar i somras mitt i värmeböljan. Värk i kroppens alla olika delar, 2-3 ställen i taget varenda dag. Armar, knän, händer, fötter. Var till läkarstationen när nästan två månader gått utan att det blev bättre. (Jag har haft denna ledvärk i många år, men då har det bara varat en eller två dagar och sedan har det försvunnit lika hastigt som det kommit och hållit sig borta i 1-2 månader.) Läkaren som jag aldrig träffat förr undersökte mig lite summariskt och sa att det var svårt att säga, men reumatism var det i alla fall inte. Kanske att jag suttit i drag eller behövde stöd för handlederna när jag jobbade vid datorn...

Efter några veckor till med daglig värk så bokade jag tid hos doktorn igen och nu togs i alla fall lite prover. Fick sedan ett brev från denna läkare som gratulerade till att inga fel som helst hittats enligt provsvaren. Men hallå! Om man har riktigt ont vareviga dag så vill man veta vad det är frågan om och inte få höra att man är frisk som en nötkärna! Några dagar senare ringde han och berättade att det senaste provsvaret kommit och visat på väldans mycket antikroppar nånting i nånting och att det tydde på att det kunde vara reumatism ändå. Blandade känslor. Låter inte som en kul sjukdom, men nu var man något på spåret ändå. Ett besök hos en reumatolog i Bollnäs bekräftade farhågorna.

Jag vet inte hur allvarligt man ska ta detta. Jag mår rätt skapligt på dagarna och kan med vissa besvär ändå jobba på min halvtidstjänst på museet. Kvällarna, nätterna och morgnarna är jobbigast. Värktabletterna som jag tar när jag ska sova gav emellertid den positiva effekten att den ständiga morgonhuvudvärken jag haft i så många år uteblev några dagar. Tyvärr var den tillbaka i morse igen, men det får vi hoppas var ett tillfälligt bakslag.

Slut på motstridiga sjukbesked?!

Nu ska det enligt Försäkringskassans generaldirektör Dan Eliasson bli slut på motstridiga sjukbesked från Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen för sjuka människor i Sverige. Tills nu har FK kunnat neka sjukpenning för att man menar att den sjuke kan jobba 100%. På stolen bredvid (bokstavligt talat!) kunde en representant för Arbetsförmedlingen säga att den sjuke inte kan få a-kassa eller liknande för att man bedöms vara för sjuk för att jobba!

Att vara kroniskt sjuk är jobbigt nog. Att bli nekad sjukpenning trots detta gör det så mycket värre. Att sedan nekas a-kassa för att man sägs vara för sjuk för att jobba kan knäcka vem som helst!

Politiker försöker inbilla oss att de inte insåg konsekvenserna av den drivna politiken. Struntprat! Redan hösten 2005 lades flera motioner i riksdagen om att förhindra att sjuka människor skulle hamna "mellan stolarna" när FK och AF gör olika bedömningar.

"Motionerna om Myndigheters samverkan för sjuka" (Sf 367), "Samstämd målbeskrivning" (A368 6.3.1) och "Åtgärder för att undvika att människor hamnar mellan stolar" (A368 6.3.2) avslogs alla tre av den socialdemokratiska regeringen med stöd av Moderaterna, Centern och Folkpartiet. VARFÖR?!
Heder till Vänsterpartiet, Kristdemokraterna och Miljöpartiet som reserverade sig mot beslutet.

Seriemord planeras!

Har svårt att få in den berömda foten bland lokaltidningar för att sälja mina eminenta korsord till dem. Det hjälper tydligen inte att vara både bäst och billigast. Jag gör stickprov ibland och löser lite kryss i olika tidningar och kommer alltid till samma slutsats. Mina korsord är flera klasser bättre! Jag har nästan inga krystade korsordsord typ or,re och da, men många kluriga dubbeltydiga ord (dock inga dåliga ordvitsar a la Hegerfors). Få vinkelord men tydliga frågor som kräver lite allmänbildning. Det finns ju till och med korsordskonstruktörer som använder sig av stopplinjer och ledord instoppade i halvrutor mellan ord. Man ryser vid anblicken. Mitt gamla problem med att få tag på bra bilder har också löst sig tack vare Wikipedia. Ska göra en drive bland korsordstidningar och facktidningar också, men då blir det svårare att hålla priset nere. Skulle gärna hålla på med korsord på halvtid. Mer tillåter inte min huvudvärk. Ska förresten prova laserbehandling mot detta gissel nästa vecka.

En lösning med "in med foten-problematiken" skulle kunna vara att ett antal kryssmakare plötsligt avled under mer eller mindre mystiska omständigheter och gav plats för mig på olika tidningsredaktioner. Kanske kan man prova och skicka runt lite mjältbrandssporer bland konstruktörerna. (Enklast vore om man kunde mejla dem till offren, men det är väl bara virus man kan sprida på det viset.)

Att bli frisk

Att tillfriskna är så mycket ljuvligare än att vara frisk, att värma sig så mycket skönare än att vara varm. Att stilla hunger och törst så så mycket mer tillfredsställande än att redan vara mätt och belåten. Jag vågar inte gå så långt att påstå att det är meningen med lidandet, men en dimension av det hela är det nog ändå. Eller som S:t Paulus skriver: "Våra lidanden i denna tid betyder ingenting mot den härlighet som skall uppenbaras och bli vår.”

Idag är det full rulle igen efter en hemsk gårdag med migrän och spymaraton. Det blir barngudstjänst på Smyrna + 70-årskalas för morsan (nyhemkommen från sjukhus med bruten höft och armbåge) + katolsk mässa i Bollnäs.

Att predika med huvudet under armen

9:e oktober firas Sankt Dionysius. Han var en biskop som halshöggs i Paris år 262. Legenden säger att han efter ha blivit halshuggen, tog upp sitt huvud och gick med det 10 km medan han predikade. Tydligen gör det inte så mycket trots allt om man tappar huvudet när man ska predika Guds Ord!
Han är skyttarnas skyddspatron och åberopas vid huvudvärk och rabies. Något för mig kanske? (Nej, jag har inte rabies!) Trots över 14 år som katolik, så känner jag mig fortfarande lite obekväm och ovan att åberopa helgons hjälp med förbön. Ska göra ett försök idag tror jag, dagen till ära.

Vill jag bli frisk?

Jag var hos en sjukgymnast i måndags som min läkare hade rekommenderat mig eftersom hon är expert på just huvudvärk. Efter ett tiotal minuter spänner hon plötsligt ögonen i mig och frågar: "Vill du verkligen bli frisk, eller är du rädd för att bli det?" Jag häpnar men svarar lugnt ja på frågan. Sedan lämnar hon ämnet och fortsätter att prata om annat. Väl hemma grubblar jag på vad hon menat och vad hon tror om mig. Inget förvånar mig längre i fråga om hur sjuka och arbetslösa behandlas av myndighetspersoner i Sverige numera. Det har blivit fritt fram att förödmjuka oss. Jag ångrar att jag inte reagerade på hennes påhopp och blev arg. Varför klämde jag inte i med: "Nej, jag trivs jättebra med min migrän och dagliga huvudvärk. Hoppas att jag får behålla den så länge som möjligt!" Ska jag vara ärlig så hade jag nog också en lite nedlåtande attityd mot dessa grupper av människor förut, innan jag själv drabbades av sjukdom och arbetslöshet. Det har jag fått äta upp med råge sedan dess.

Bloggen vaknar till liv igen!

Nu är det dags att låta bloggen återuppstå igen. Tänkte det skulle passa så här strax före påsk. Mitt bloggande tvärdog vid juletid 2009 några dagar efter jag fick besked från a-kassan att jag inte skulle få någon ersättning från dem. Försäkringskassan hade då redan trakasserat mig i ett par år och min dagliga huvudvärk plågat mig ännu längre tid, så beskedet från Lärarnas A-kassa blev bara för mycket. Att frugan var arbetslös utan rätt till ett öre i någon form av bidrag gjorde inte det lättare. Dessutom blev en av våra söner utsatt för misshandel flera gånger av några äldre killar. Att jag hamnade i en depression var inte så konstigt.

Så småningom ändrade sig a-kassan och jag fick mina pengar (11 månader försenat!) Min fru är fortfarande arbetslös, men får vikariera ofta. Huvudvärken är lika jobbig, grabben utsätts fortfarande för mobbing och Försäkringskassan har naturligtvis inte kunnat svälja stoltheten och medge att de har fel. Koleran botad, men pesten och spetälskan kvarstår skulle man kunna säga.

Jag känner mig lite starkare i alla fall och ska som sagt försöka blogga lite igen. Det blir nog ungefär samma underliga blandning av bandy, katolicism och familjeliv som kommer att behandlas. Kanske lite fler åsikter i olika frågor kommer att vädras. Inte för att skapa någon stor debatt på bloggen, de urartar så lätt och blir otrevliga, men lite reaktioner på konstigheter i framför allt svensk media blir det förmodligen.

Fader Damien

Nej, rubriken syftar inte på vår kyrkoherde Fader Damian utan om den nyligen helgonförklarade missionären från Belgien, som levde bland spetälska på en ö i Hawaii på 1800-talet. Jag kan inte sova, så jag sitter och tittar på en mycket gripande men helt osentimental spelfilm om honom just nu. President Obama, som ju är uppväxt i (på?) Hawaii, uttryckte sin stora beundran för Fader Damien några dagar innan han helgonförklarades 11:e oktober. Författaren Robert Louis Stevenson (Skattkammarön, Dr Jekyll och Mr Hyde) reste dit strax efter Fader Damiens död och tog honom i försvar när han kritiserades. Gandhi sa sig vara inspirerad av honom och 2005 så valdes han till Belgiens störste man genom tiderna.

Om ett par timmar så åker jag till Akademiska Sjukhuset i Uppsala för att kolla upp min migrän som aldrig vill bli bättre. Jag ska vara där i två veckor.
Både före och efter mässan igår i Bollnäs så bjöds jag på eritreansk mat och innan jag for hem så fick jag några underbara slängpussar från ettåriga Sabrina. Otroligt glad och trevlig familj detta, trots alla deras bekymmer med familjemedlemmar fängslade i hemlandet.

Farsan

Min far har hunnit bli 76 år nu, men fortfarande brinner hans hjärta för både Betelförsamlingen och bandy. Han har haft problem med dålig rygg och njurstenar så länge jag kan minnas och efter en stroke för några år sedan så är han ganska svag. Pacemaker har han också sedan några år tillbaka. I unga år jobbade han i skogen och kan berätta mycket om livet vid kolmilorna och skogskojorna. Hett humör har han alltid haft, men är alltid snabb att be om förlåtelse när han brusat upp ibland. Han ställer alltid upp både med praktiska saker och ekonomiskt. Eftersom han varit väldigt aktiv med fiske, bärplockning, tältmöten m m, så är det nog rätt jobbigt för honom att inte orka lika mycket som förr. 1990 hälsade han på mig i Kenya. Det skulle vara en överraskning för mig, men min klantige storebror lyckades försäga sig i ett brev strax före hans ankomst. För några år sedan var han till Kenya igen för att lära ut hur man sätter upp mötestältet som Betelförsamlingen skickat ut. Det var väl inte alltid en fördel att ha en far som hade ansvaret för tältet under somrarnas tältmötesserier i Småland och Bollnäs m m. Man kom liksom aldrig undan det ganska tuffa jobbet.

Arbetslös!

Idag ska jag till Arbetsförmedlingen och anmäla mig som arbetslös. Huvudvärken hindrar mig att fortsätta som lärare. Tråkigt och otryggt när man har familj och hus och frugan är utan inkomst. Jag var till lokaltidningen Ljusnan igår och lämnade några korsord som de skulle titta på och eventuellt använda. De skulle höra av sig om en vecka. Att konstruera korsord är naturligtvis inte heller så lätt med huvudvärk, men man kan styra arbetstiden lite i alla fall och passa på när man mår bättre.

Halleluja! Försäkringskassan har helat oss!

Försäkringskassan skryter idag med att vi nu har det lägsta
"ohälsotalet" sedan början av 80-talet. Sanningen är att man underkänner läkarnas bedömningar. Man behandlar sjuka som hypokondriker och vet att om man lägger dövörat till, så kommer
de inte att orka protestera utan ge upp kampen. Man är beredda att gå över lik för att få en fin statistik. Verkligheten intresserar dem inte. Hur kan de sova om nätterna?

Spetälska i släkten!

Satt och bläddrade i Ovanåkers släktbok hos mina föräldrar i eftermiddags. Alltid hittar man något intressant. Idag upptäckte jag att min farmors farmor dog i spetälska! Spetälska har man väl bara i Bibeln eller någonstans långt härifrån? Brita Olofsson hade i alla fall sjukdomen i 18 år innan hon avled 1895.