Ett kulturarv att föra vidare?

Kan en del av bibliska historien som förmedlas med två ljudliga rapar räknas som ett kulturarv som bör bevaras?

Min morfar Kurra Lasse brukade till sin maka Gunborgs stora förtret med jämna mellanrum förtälja att "Absalom var en konungason. Uppstudsig var han mot sin fader!" ackompanjerat med två högljudda rapar vid början av orden Absalom respektive Uppstudsig.
(Min fru uppskattar mina och sonen Davids traderande av denna ramsa lika lite som Gunborg gjorde.)

Absalom var son till Kung David.
Han startade en revolt i Hebron, den forna huvudstaden och lyckades vinna folkets stöd i denna konspiration mot sin fader och intog Jerusalem men blev senare besegrad i Efraimskogen. I slagets slutskede red Absalom in i ett träd med långa grenar, hans långa hår fastnade i dessa, och hängande i trädets lövverk spetsades han till döds av faderns soldater. David sörjde honom djupt.

Kurra-Lasse

Den här stiliga karln är min morfar Erik Larsson även kallad Kurra-Lasse. Fotot är en kopia på ett fotbollsidolkort som jag till min stora häpnad hittade på Tradera för några år sedan. Att morfar var en duktig idrottsman och sysslade med både fotboll, bandy, orientering och skytte med mera, visste jag redan. Men eftersom det bara var på lokal nivå han var stjärna så blev jag som sagt minst sagt förvånad när han dök upp som ett samlarkort på fotbollsstjärnor. Ännu mer förundrad blev jag när någon bjöd emot på tradera-auktionen. Vem i hela världen var det som så gärna ville ha ett idolkort på min morfar?! Jag vann budgivandet till sist med 87:-. Den som bjöd emot hade "Overland" som alias, mer vet jag inte. Det var visst en godisfabrik utanför Bollnäs som tryckte upp korten på spelare i Hälsingland. Tyvärr vet jag inte vart originalet tog vägen. Förhoppningsvis dyker det upp vid någon storstädning.

Morfar var en duktig slipare (Hälsinglands bäste enligt egen utsago) och älskade att fiska, plocka bär och snida till knosor. Han hade sina käpphästar som han var ganska tjatig med, till exempel att "Ingenjörer är de dummaste folk som finns!" eller "Åh, vad löjligt! De beter sig som småpojkar!", när fotbollsspelare kramade om varandra efter ett mål. Ett lite farligt missionerande av sina ideér var att han alltid hade en napp i fickan som han erbjöd rökande tonåringar som han mötte. "Sug på den här i stället", brukade han säga till dem. Underligt att han inte åkte på en snyting av någon hetlevrad ungdom.

När han och mormor hamnade i Ljusnan när de firade guldbröllop så skrev en kåsör en lång hyllning till Kurra-Lasse. Han skrev bland annat att; "Det vete fasen om du inte också introducerade bicycletas i Voxnadalen, långt innan VM-brassarna från 1958 bjöd också oss svenskar på sådana läckerheter."

Kôlbullar!

Risken med att göra för goda kôlbullar är att man blir utan själv. Det blev jag alldeles nyss när Lucas och hans kompis Kalle slukade de sista läckerbitarna.
Kolbulle är en gammal rätt som vi skogsarbetare brukade äta för att få mycket energi till det hårda arbetet vi utförde i vårt anletes svett.
Nä då, jag har aldrig jobbat i skogen. Far gjorde det däremot redan i unga år och det var han och min morfar, Kurra-Lasse, som introducerade mig i den ädla konsten att tillreda dessa delikatesser.
Vetemjöl, vatten och salt blandas till en tjock smet. Mycket margarin i stekpannan (egentligen ister) + gärna fläskbitar i. Jag brukar lägga i en extra klick margarin i mitten innan jag häller i smeten runt om. Då får jag extra mycket knapriga kanter. Sirap eller hjortronsylt är godast till tycker jag.På bilden ser ni svärmor prova en smakbit när hon var i Sverige häromåret.