Mamma äntligen hemma!

Igår var det begravning för min mamma Kerstin. Hon avled 19 januari, 74 år gammal, efter ha varit sjuk i många år och där vi inte haft någon riktig kontakt med henne och hon bara talat mycket sparsamt med enstaka ord som svar på frågor ibland. På ett sätt hade vi sörjt henne några år redan innan hon nu fick somna in. Även pappa kände det som en lättnad att hon till sist fick sluta jordelivet för någonting bättre.

Mamma fick kämpa över 50 år med sin diabetes som hon fick i samband med första graviditeten vid 19 års ålder. (Hon var bara 24 år när hon födde sitt fjärde barn som då äntligen blev en flicka efter tre pojkar.) Hon var väldigt barnkär och det hade inte minst min familj stor glädje av i form av frekvent barnvaktande, då hon bodde bara drygt hundra meter från oss. Hon engagerade sig också för ortens "a-lag" och vårt hem besöktes ofta av personer från andra länder som bodde över hos oss. (Det brukade vara evangelister och liknande som besökte vår frikyrkoförsamling.) Ett par år bodde en kille från Kosovo hos mina föräldrar och han blev som en bror till oss. Men livet var inte speciellt rättvist mot henne och hon hade det mycket kämpigt sista åren med bland annat flera ben- och armbrott. Jag finner stor tröst i tron att det finns belöningar i himlen för de som haft det tufft denna sidan graven men ändå kämpat på och brytt sig så mycket om andras väl och ve.

Att bli frisk

Att tillfriskna är så mycket ljuvligare än att vara frisk, att värma sig så mycket skönare än att vara varm. Att stilla hunger och törst så så mycket mer tillfredsställande än att redan vara mätt och belåten. Jag vågar inte gå så långt att påstå att det är meningen med lidandet, men en dimension av det hela är det nog ändå. Eller som S:t Paulus skriver: "Våra lidanden i denna tid betyder ingenting mot den härlighet som skall uppenbaras och bli vår.”

Idag är det full rulle igen efter en hemsk gårdag med migrän och spymaraton. Det blir barngudstjänst på Smyrna + 70-årskalas för morsan (nyhemkommen från sjukhus med bruten höft och armbåge) + katolsk mässa i Bollnäs.

Tung bandystart

Oj, vad segt Edsbyn var ikväll. Visst, svårast tänkbara match i seriepremiären, guldfavoriterna Sandviken i deras nya hall. Men borde det inte vara tändvätska? Storstryk med 2-8. Jansson, Hedqvist och Välitalo var väl skapliga, men annars var det väldigt slätstruket. Jag och farsan satt och led framför tv:n hemma hos honom. Skymtade syrran då och då i edsbyklacken. Morsan var hos oss och tog hand om ungarna eftersom Ester var på väckelsemöte.

Morsan

Som 24-åring hade min mor redan fyra barn. Hon födde tre pojkar och till sist en flicka inom loppet av fem år och fyra månader! I samband med första barnet, så fick hon dessutom diabetes. Kan inte ha varit lätt med oss illbattingar som sällan var sams. Jag, för min del brukade smita till mormor så ofta jag kunde. Det är nog först när man själv blir förälder som man inser att man har en del att vara tacksam för till mor och far. Hon är otrolig på att hjälpa till med våra pojkar trots att hon är rätt skröplig. På bilden ser ni tre av världens bästa morsor; Paulina, Ester och Kerstin!

"Farmor ser ut som en blomma"

.
David tyckte att farmor såg ut som en blomma idag när hon var i kyrkan och hade klätt upp sig. Kan bara hålla med.

I morgon är det dags att börja jobba igen. Lite osäkert vilka elever som dyker upp. Några familjer är på ingång och en familj kanske flyttar snart.
"Jag ska..." + verb + tidpunkt, var det vi försökte nöta in före påsk. Hoppas det sitter kvar. Svenska är svårt!