Att smita undan

Vad gör man om det ösregnar och ungarna är småstökiga därhemma? Jo man smiter ensam iväg med sin gamla röda 740 och far till Ullungen, sjön där man tog mina första simtag för ca 40 år sedan. Där parkerar man vid utloppet och plockar fram medhavd rekvisita, dvs en påse popcorn, en flaska med COOPs Classic Cola och en bok av Wodehouse, närmare bestämt Rävspel från -57, som en vänlig bibliotekarie letat fram från magasinet i bibliotekets djupa källarvalv. Två kapitel och tre kvarts timme senare kan man rulla hemåt igen med ett leende på läpparna. Svårare är det inte!

Grattis Lars!

Lars är faktiskt Sveriges tredje vanligaste mansnamn, men det var vanligast mellan 1940-60. Numera får drygt tusen pojkar namnet varje år, men bara ett tiotal får det som tilltalsnamn. Jag har aldrig gillat min egen variant, dubbelnamnet Lars-Göran. Därför godkände jag genast smeknamnet Lachen (med tyskt ach-ljud!) som jag fick i sjuårsåldern av en Gert-Ove som vi i vår tur brukade kalla Stjärt-Ove. Det hade han inte lika lätt att acceptera. Undrar om dessa hemska dubbelnamn kommer tillbaka igen. Kanske när vi är riktigt gamla och våra barnbarn ska bli föräldrar. Den som lever får se!

S:t Lars var diakon i Rom på 200-talet och hade hand om Kyrkans ekonomiska tillgångar som han delade ut bland de fattiga. När Roms ståthållare befallde att han skulle överlämna dyrbarheterna till myndigheterna, så samlade han ihop de fattiga och sjuka och sa; "Här är den eviga skatten, som aldrig förminskas utan växer”. Då lades han som straff på ett halster över glödande kol. Han lär ha ropat "Assum est, inquit, versa et manduca" som betyder "Nu är den här sidan klar. Vänd mig och ta en tugga!". Därför räknas han som komikernas skyddshelgon! Han är även bl a bibliotekariernas, Sri Lankas, Canadas, de prostituerades och kockarnas skyddshelgon.

Upptäck Chesterton!

Har ni läst något av Chesterton? Om inte, gör det snarast!
Bullrande humor blandat med djupsinnigheter och livsglädje präglar alla hans böcker. Inget botar mig så bra från deppighet och själv-ömkan som en dos Chesterton.

Det var en kompis som tipsade mig om honom för typ 20 år sedan. (Tack Peter!) Han hade läst att vår gemensamme rockidol Larry Norman gillade honom. Jag provade att läsa Ortodoxi först. Det är en mycket spirituell bok, inte alls så torr som titeln kan antyda. Problemet är väl bara att varje mening han skriver är så smockfull med tänkvärdheter (helst uttryckt som en paradox), så den är inte speciellt lättsmält. Så småningom hittade jag några deckarnoveller om Fader Brown. Lika tänkvärda och lika välfyllda med paradoxer men lättare att ta till sig. Han skrev sina deckare innan Agatha Christie kommit i gång och nog märker man att hon inspirerats av honom. En del av hans romaner är väl kanske lite väl snurriga, men jag kan rekommendera Livslevande. Hans biografier om t ex Dickens, Franciskus och Tomas av Aquino är också mycket läsvärda.

Sitter och skriver detta på Edsbyns bibliotek. Jag minns med saknad den gamla tysta bibliotekskulturen. Nu är det ett evigt pladdrande så det är svårt att få läsro. Värst brukar personalen själva vara.