Kurra-Lasse

Den här stiliga karln är min morfar Erik Larsson även kallad Kurra-Lasse. Fotot är en kopia på ett fotbollsidolkort som jag till min stora häpnad hittade på Tradera för några år sedan. Att morfar var en duktig idrottsman och sysslade med både fotboll, bandy, orientering och skytte med mera, visste jag redan. Men eftersom det bara var på lokal nivå han var stjärna så blev jag som sagt minst sagt förvånad när han dök upp som ett samlarkort på fotbollsstjärnor. Ännu mer förundrad blev jag när någon bjöd emot på tradera-auktionen. Vem i hela världen var det som så gärna ville ha ett idolkort på min morfar?! Jag vann budgivandet till sist med 87:-. Den som bjöd emot hade "Overland" som alias, mer vet jag inte. Det var visst en godisfabrik utanför Bollnäs som tryckte upp korten på spelare i Hälsingland. Tyvärr vet jag inte vart originalet tog vägen. Förhoppningsvis dyker det upp vid någon storstädning.

Morfar var en duktig slipare (Hälsinglands bäste enligt egen utsago) och älskade att fiska, plocka bär och snida till knosor. Han hade sina käpphästar som han var ganska tjatig med, till exempel att "Ingenjörer är de dummaste folk som finns!" eller "Åh, vad löjligt! De beter sig som småpojkar!", när fotbollsspelare kramade om varandra efter ett mål. Ett lite farligt missionerande av sina ideér var att han alltid hade en napp i fickan som han erbjöd rökande tonåringar som han mötte. "Sug på den här i stället", brukade han säga till dem. Underligt att han inte åkte på en snyting av någon hetlevrad ungdom.

När han och mormor hamnade i Ljusnan när de firade guldbröllop så skrev en kåsör en lång hyllning till Kurra-Lasse. Han skrev bland annat att; "Det vete fasen om du inte också introducerade bicycletas i Voxnadalen, långt innan VM-brassarna från 1958 bjöd också oss svenskar på sådana läckerheter."

Farsan

Min far har hunnit bli 76 år nu, men fortfarande brinner hans hjärta för både Betelförsamlingen och bandy. Han har haft problem med dålig rygg och njurstenar så länge jag kan minnas och efter en stroke för några år sedan så är han ganska svag. Pacemaker har han också sedan några år tillbaka. I unga år jobbade han i skogen och kan berätta mycket om livet vid kolmilorna och skogskojorna. Hett humör har han alltid haft, men är alltid snabb att be om förlåtelse när han brusat upp ibland. Han ställer alltid upp både med praktiska saker och ekonomiskt. Eftersom han varit väldigt aktiv med fiske, bärplockning, tältmöten m m, så är det nog rätt jobbigt för honom att inte orka lika mycket som förr. 1990 hälsade han på mig i Kenya. Det skulle vara en överraskning för mig, men min klantige storebror lyckades försäga sig i ett brev strax före hans ankomst. För några år sedan var han till Kenya igen för att lära ut hur man sätter upp mötestältet som Betelförsamlingen skickat ut. Det var väl inte alltid en fördel att ha en far som hade ansvaret för tältet under somrarnas tältmötesserier i Småland och Bollnäs m m. Man kom liksom aldrig undan det ganska tuffa jobbet.