Mormor 100 år!

Idag skulle min mormor Gunborg fyllt hundra år. Jag tillbringade en mycket stor del av min barndom hos henne och morfar. Ofta sov jag över hos dem båda nätterna på helgerna. Bakelser från Sommars konditori på kvällarna framför tv:n. Mycket Nygammalt, Columbo och Baretta blev det. Efter Ring så spelar vi med Hasse Tellemar på lördagsmorgonen blev det våfflor med sirap eller lingonsylt blandat med grädde till lunch.




Gunborg var en mycket snäll och ganska försynt dam. Virkade och löste korsord. Aktiv i Socialdemokraternas kvinnoförbund. Hon jobbade på "Pojkhemmet" där grabbar som hamnat snett i livet bodde. Hon var mycket populär där har jag förstått. Hennes föräldrar bodde i Ovanåker och skötte om klockklämtningen åt Svenska kyrkan till dess klocktornet mekaniserades. Mormor och hennes syskon fick vara med och hjälpa till med det i unga år.

Mormor somnade in 16 augusti 2005, 88 år gammal, efter en stroke. Hon fick stroken samma dag som hon fått besked om att hon äntligen skulle få flytta till en lägenhet på bottenvåningen i stället för högst upp på Stallgatan 3A där hon bott i många år på gamla dar. Så förmodligen dog hon med ett leende på läpparna.

Svensk karnevalsyra!

Så här ser det ut när vi svenskar slår på stort och ska fira sista dagen innan fastetiden börjar. Visst påminner det lite om Rios karnevalståg ändå, eller? Jag hoppas alla är medvetna om att fettisdagen är SISTA dagen som man får smaska i sig semlor, INTE FÖRSTA!! Gör om, gör rätt! Nästa år får ni en ny chans. Men från och med askonsdagen imorgon är det alltså totalförbud för allt semmelätande. Till sist bara ett bibelord på vägen från 2 Mos 16:31 (1917 års översättning): "Det var vitt, och det smakade såsom semla med honung"

Kôlbullar!

Risken med att göra för goda kôlbullar är att man blir utan själv. Det blev jag alldeles nyss när Lucas och hans kompis Kalle slukade de sista läckerbitarna.
Kolbulle är en gammal rätt som vi skogsarbetare brukade äta för att få mycket energi till det hårda arbetet vi utförde i vårt anletes svett.
Nä då, jag har aldrig jobbat i skogen. Far gjorde det däremot redan i unga år och det var han och min morfar, Kurra-Lasse, som introducerade mig i den ädla konsten att tillreda dessa delikatesser.
Vetemjöl, vatten och salt blandas till en tjock smet. Mycket margarin i stekpannan (egentligen ister) + gärna fläskbitar i. Jag brukar lägga i en extra klick margarin i mitten innan jag häller i smeten runt om. Då får jag extra mycket knapriga kanter. Sirap eller hjortronsylt är godast till tycker jag.På bilden ser ni svärmor prova en smakbit när hon var i Sverige häromåret.

Skogstur i slow motion

Idag blev det en liten åktur i slow motion på skogsvägar i fager sommarskrud avnjutandes favoritprogrammet Meny på bilradion. En kort paus för att be rosenkransen (Mysteriet om Jesu himmelsfärd dagen till ära). När jag kom hem var jag alldeles lagom hungrig av allt matprat.

Jag har för vana att ha cykeln med bak på bilen numera i fall jag blir sugen på en liten cykeltur också. Det resulterade i en sväng runt Timsjön förra veckan. Det är min barndoms bad- och fiskesjö strax utanför Edsbyn. Jag minns tydligt koblajorna och elstängslena som man var tvungen att passera innan man nådde den väldigt långgrunda västra sidan av sjön. Väl där blandades bad med mussel- och linålsjakt, saft och bullar, bråk med störiga brorsor och mete i Fullströmmen eller sjön. Ljuva barndomsminnen! Måste vara 35 år nu sedan jag var där.










Bilden är ett konstverk av Bertil Lindh och heter "Vid Timsjön"

Fader Damien

Nej, rubriken syftar inte på vår kyrkoherde Fader Damian utan om den nyligen helgonförklarade missionären från Belgien, som levde bland spetälska på en ö i Hawaii på 1800-talet. Jag kan inte sova, så jag sitter och tittar på en mycket gripande men helt osentimental spelfilm om honom just nu. President Obama, som ju är uppväxt i (på?) Hawaii, uttryckte sin stora beundran för Fader Damien några dagar innan han helgonförklarades 11:e oktober. Författaren Robert Louis Stevenson (Skattkammarön, Dr Jekyll och Mr Hyde) reste dit strax efter Fader Damiens död och tog honom i försvar när han kritiserades. Gandhi sa sig vara inspirerad av honom och 2005 så valdes han till Belgiens störste man genom tiderna.

Om ett par timmar så åker jag till Akademiska Sjukhuset i Uppsala för att kolla upp min migrän som aldrig vill bli bättre. Jag ska vara där i två veckor.
Både före och efter mässan igår i Bollnäs så bjöds jag på eritreansk mat och innan jag for hem så fick jag några underbara slängpussar från ettåriga Sabrina. Otroligt glad och trevlig familj detta, trots alla deras bekymmer med familjemedlemmar fängslade i hemlandet.

Första steget i Afrika

Idag är det precis 20 år sedan jag tog mitt första steg på Afrikas kontinent, närmare bestämt Jomo Kenyatta International Airport. Kenyanerna borde väl ha varit vana vid bortkomna turister men jag tror de höjde på ögonbrynen ändå när de såg mig. Det var första gången jag var utanför Sveriges gränser över huvud taget och så löjligt oerfaren på det mesta här i livet. Flygresan ner var jobbig. Jag flög ensam, spydde ner mig i ett åskväder strax innan mellanlandningen i Moskva, inget ombyte och ytterst lite sömn under den 20 timmar långa resan. Jag fick hjälp till ett hotell där en svensk familj anslöt dagen efter och några dagar senare var jag på plats på Komotobo Missionsstation.

Jag trivdes mycket bra där ute i bushen i all dess enkelhet och knapphändiga kontakter med Sverige. (Det var via brev man kommunicerade med släkt och vänner och det tog en månad innan svaren kom.) Svårast var nästan att missa en hel bandysäsong. Jag gick jag ner 20 kg på några månader, så maten var väl ingen höjdare heller. Ett år var jag där första svängen. Själva arbetet med de fyra svenska eleverna, som gick en typ av distansundervisning via Hermods på högstadiet och gymnasiet, var nästan självgående eftersom de var så flitiga och inkörda i sättet att studera på egen hand. Det var ett av mina absolut viktigaste och bästa beslut i livet, när jag lät mig övertalas att prova på att jobba ett år där.

Sista kortet jag tog på missionsstationen innan jag for hem var på barnhemsbarnen tillsammans med två obekanta damer som jobbade där. Långt senare skulle jag upptäcka att en av dem var min fru! Jag återvände nämligen tre år senare, men det är en annan historia...

Ekumenik med stukad tå

Synd att man inte bor i USA. Då skulle jag säkert kunna stämma ICA på några miljoner. Halkade till på det blöta golvet vid en frysbox där och stukade höger stortå. De hala "toffafopplorna" och att jag var lite stressad gjorde väl sitt till, men det har min advokat bett mig att hålla tyst om.

Jag ska fixa lite mat åt resten av familjen som kommer hem snart från den ekumeniska "Kom och Se-festivalen" här i Edsbyn. I går såg jag den anglikanske kyrkoherden Peter Owen Jones i programmet Ritualer i svt2. Han besökte bl a ett gäng häxor och dansade naken med dem "inför Djävulen". Det tycker jag var att gå liiite för långt i fråga om ekumenik.

Det blir grillat idag. Egentligen skulle det väl passa bättre imorgon när S:t Lars firas. Det var en man som visste vad grillning kan innebära. Mer om detta imorgon.

100-årskalas

Idag var jag på kalas i Sörforsa.
Det var 100-årsjubileum för Jesu Hjärtas Kapell som byggdes 1909 åt alla de katoliker från Böhmen och Österrike som jobbade i linspinneriet där. Biskop Anders predikade och vi fick lyssna på vacker solosång i det fullpackade kapellet. Efter mässan bjöds på lunchbuffé och jag åt mig mätt på bl a burmesiska vårrullar, eritreansk injera och irakiska kåldolmar.

Cykelutflykt till Gullbergsbo

Nästan fyra mil cyklade jag, Eric och ett dussin vänner och bekanta igår i ett alldeles lagomt varmt och soligt väder. Jag har sedan ett par dagar bestämt mig för att motionera varje dag för att dels gå ner i vikt (108 kg!) och eventuellt påverka huvudvärken i positiv riktning, så denna utflykt låg helt rätt i den satsningen. Endast söndagar kommer att accepteras som vilodag i fortsättningen. Har annars svårt för alla dessa nya mer eller mindre kufiska motionsformer. Jag föredrar att låta bilen stå och i stället gå eller cykla om jag ska någonstans, eller som igår en cykeltur i goda vänners lag. Halvvägs så vilade vi vid en fäbodvall och bjöds på kolbulle och varm korv. Grabbarna fiskade lite innan vi rullade hemåt igen. Mest nerförsbackar på hemvägen som tur var.

Recept på injera

Efter mässan i Bollnäs Missions-kyrka idag, bjöds jag hem på bunna med mbaba (kaffe och popcorn) + injera och wat (pannkaka med stuvning) hos mina vänner från Eritrea. Injera görs vanligtvis med teffmjöl, men det går tydligen bra med vetemjöl också. Jag fick förklarat lite snabbt hur man gör.

Blanda jäst med vatten och vispa i mjöl till en pannkaksmet. Låt det jäsa någon dag. Då är smeten lite tjockare så man spär med lite vatten och tillsätter även salt. Sedan gräddar man ena sidan i en teflonpanna. Lycka till!

Vem älskar april och november?

Varken april eller november fick några röster på min enkät och det kan jag förstå. Skulle gärna snabbspola förbi dem båda två. De andra nollpoängarna januari och oktober är väl lite bättre. Lite ljusare varje dag i januari och vackra färger i oktober. November är blött, blåsigt och kallt och väldigt långt till våren. April är inte mycket bättre.
Hit och dit, snöblask följt av sommarvärme och sedan snöblask igen. Det som lyfter april lite, är att man för ljuga en smula och påskfirandet, som ökat i betydelse sedan jag blev katolik.

Det blev lite exotisk mat igen ikväll efter mässan i Bollnäs. Mina eritreanska vänner bjöd på injera med kycklingstuvning och sallad, bunna med mbaba (kaffe med popcorn) m m. De blev lite stressade när jag kom och erbjöd skjuts innan mässan. De hade missat att flytta fram klockan en timme. Det är alltid lika svårt att förklara för ickeeuropeér vad som är poängen med detta krångel, eftersom jag själv aldrig fattat vitsen.

Årets sista semla

Sveriges svar på karnevalen är här; fettisdagen! Vi fromma tar därmed vår sista semla för i år. (I morgon börjar ju fastan.) Apropå feta tisdagar. David gav mig ett nytt bantningstips häromdagen. "Om man rapar jättemånga gånger och se´n säger, Ursäkta!, efteråt så får man en smal mage." Jag har provat. Det fungerar så där.

Svärmor

I somras var min svärmor Paulina på besök hos oss. Hon bor i Kenya, nära gränsen mot Tanzania. Hon var bland de första som blev medlem i Trosgnistans församling i den lilla byn Komotobo för cirka 40 år sedan. Hon hälsade på här för fem år sedan också strax innan David föddes. Då flög hon helt själv med byte i Bryssel och allt. Vet inte hur vi och hon vågade. Den här gången flög jag ner och gjorde henne sällskap på hitresan i alla fall. Hon är en liten krutgumma och kallas Mama Tinga Tinga därhemma. (Mamma Traktor.) Jag träffade henne första gången för snart 16 år sedan då hennes söta dotter bjöd hem mig. Dottern jobbade på barnhemmet på missionsstationen och jag var lärare för de svenska missionärsbarnen. Tre år senare var Paulina min mabiaara (svärmor på igikuria).

Finns det något tråkigare än alla dessa matprogram? Det finns dock två underbara undantag. Det ena är Bo Hagströms "Solens Mat" på svt och det andra är "Meny" i radions p1. Bo åker runt i Italien och hälsar på gamla tanter som lagar mat i sina små pittoreska byar. Missa inte reprisen av sista avsnittet i morgon! Hoppas det blir en ny omgång snart. Meny är ett fullspäckat radioprogram från Kalmar med samspelta programledare. Matprogram borde inte passa i radio men det funkar faktiskt. Tyvärr läggs det ner i sommar.

David (4åringen) påstod i morse att han hade en snorkråka i örat. Den hade flugit dit sa han. Jag tror han driver med mig!

Semlor

För fem minuter sedan åt jag årets första semla!

-Skandal, ropar säkert många semmelfundamentalister. Men fettisdagen är ju faktiskt den sista dagen man får äta semlor, inte den första! Efter fettisdagen kommer askonsdagen som inleder fastan och därmed är det slutsmaskat på semlor. Fettisdagen är svenskarnas motsvarighet till karneval skulle man kunna säga.

Om en timme är det föräldramöte i Lucas klass (3:an). Vi ska diskutera en framtida skolresa (i 6:an antar jag). Hoppas det blir bestämt att de får åka till Falu Koppargruva som vi fick göra på min tid. Varför ska dagens ungdom ha roligare än vad vi hade?!

Dagens Chestertoncitat: "En mans vänner tycker om honom, men låter honom vara som han är. Hans hustru älskar honom och försöker alltid göra honom till någon annan."

Våfflor

Som barn åt jag alltid våfflor på lördagar. Det var min mormor Gunborg som gräddade dem. Det skulle vara ett glas mjölk till och på våfflorna hjortronsylt, sirap eller lingonsylt blandat med grädde. Jag fortsatte att äta våfflor hos mormor på lördagarna långt in i tonåren. T o m som nygift, 30+ och nyhemkommen från Kenya så brukade jag och min fru ofta avnjuta delikatessen hos min då allt åldrigare mormor. Nu är hon död sen några år, men lördagar är fortfarande våffeldagen för mig. Det skulle kännas konstigt att äta det en annan veckodag. Ungefär som julskinka i midsommar. Gunborg var en fridsam och snäll kvinna. Jag sov över hos mormor och morfar i stort sett varje helg som barn. På lördagkvällarna blev det en varsin bakelse från Sommars Bageri + Nygammalt och Columbo på tv. Härliga tider!

Idag firar vi mässan i Missionskyrkan i Bollnäs. (Svenska Kyrkan som vi brukar låna är upptagen av annat.) Underbart med deras gästfrihet. Lika snälla är man i Alfta och Edsbyn där Svenska Kyrkan också lånar ut sina lokaler till oss husvilla katoliker i södra Hälsingland.