Vill jag bli frisk?

Jag var hos en sjukgymnast i måndags som min läkare hade rekommenderat mig eftersom hon är expert på just huvudvärk. Efter ett tiotal minuter spänner hon plötsligt ögonen i mig och frågar: "Vill du verkligen bli frisk, eller är du rädd för att bli det?" Jag häpnar men svarar lugnt ja på frågan. Sedan lämnar hon ämnet och fortsätter att prata om annat. Väl hemma grubblar jag på vad hon menat och vad hon tror om mig. Inget förvånar mig längre i fråga om hur sjuka och arbetslösa behandlas av myndighetspersoner i Sverige numera. Det har blivit fritt fram att förödmjuka oss. Jag ångrar att jag inte reagerade på hennes påhopp och blev arg. Varför klämde jag inte i med: "Nej, jag trivs jättebra med min migrän och dagliga huvudvärk. Hoppas att jag får behålla den så länge som möjligt!" Ska jag vara ärlig så hade jag nog också en lite nedlåtande attityd mot dessa grupper av människor förut, innan jag själv drabbades av sjukdom och arbetslöshet. Det har jag fått äta upp med råge sedan dess.