Ledgångsreumatism

Jag har fått reumatoid artrit, eller ledgångsreumatism som ni vanliga dödliga kanske brukar säga. Det började på allvar i somras mitt i värmeböljan. Värk i kroppens alla olika delar, 2-3 ställen i taget varenda dag. Armar, knän, händer, fötter. Var till läkarstationen när nästan två månader gått utan att det blev bättre. (Jag har haft denna ledvärk i många år, men då har det bara varat en eller två dagar och sedan har det försvunnit lika hastigt som det kommit och hållit sig borta i 1-2 månader.) Läkaren som jag aldrig träffat förr undersökte mig lite summariskt och sa att det var svårt att säga, men reumatism var det i alla fall inte. Kanske att jag suttit i drag eller behövde stöd för handlederna när jag jobbade vid datorn...

Efter några veckor till med daglig värk så bokade jag tid hos doktorn igen och nu togs i alla fall lite prover. Fick sedan ett brev från denna läkare som gratulerade till att inga fel som helst hittats enligt provsvaren. Men hallå! Om man har riktigt ont vareviga dag så vill man veta vad det är frågan om och inte få höra att man är frisk som en nötkärna! Några dagar senare ringde han och berättade att det senaste provsvaret kommit och visat på väldans mycket antikroppar nånting i nånting och att det tydde på att det kunde vara reumatism ändå. Blandade känslor. Låter inte som en kul sjukdom, men nu var man något på spåret ändå. Ett besök hos en reumatolog i Bollnäs bekräftade farhågorna.

Jag vet inte hur allvarligt man ska ta detta. Jag mår rätt skapligt på dagarna och kan med vissa besvär ändå jobba på min halvtidstjänst på museet. Kvällarna, nätterna och morgnarna är jobbigast. Värktabletterna som jag tar när jag ska sova gav emellertid den positiva effekten att den ständiga morgonhuvudvärken jag haft i så många år uteblev några dagar. Tyvärr var den tillbaka i morse igen, men det får vi hoppas var ett tillfälligt bakslag.