Plötsligt händer det! Miljonvinsten hemkammad!

Jag har alltid tänkt att om jag vinner en miljon så ska vi åka ner till Kenya hela familjen. Bara en fantasi, speciellt som jag aldrig köper lotter. Men nu så har det hänt!

Frugan planerade att åka ner till släkten med yngsta grabben i sommar, så jag satte mig ner vid datorn för att leta efter ett bra pris. Jag hoppades att skulle det gå på kring tio tusen för de båda. Bara för kul skull så sökte jag på vad det skulle kosta för hela familjen. Hm, tonåringarna räknas som vuxna. Enligt FN är man ju barn till 18 år! Nåja! Sökte på 4 vuxna och ett barn då. Då fick jag fram ett pris på drygt tolv tusen. Hm, måste ha skrivit fel någonstans. Gjorde om sökningen och fick samma häpnadsväckande resultat. När jag sökte på andra datum så blev priset ca 25 tusen. Dagen därpå beställde jag resan och då var det ännu billigare! Bara 2072:-/person! Jag spred även nyheten till tänkbara medresenärer och dagen efter anmälde tre släktingar sitt intresse, men när jag skulle beställa deras biljetter så hade man hunnit höja priset till drygt fyra tusen (fortfarande mycket bra pris), så då drog de sig ur. Förhoppningsvis så hinner de nappa när(om) detta galna pris på Kenyaresor dyker upp igen en annan gång.



Det ska bli fantastiskt roligt att åka och hälsa på svärmor och andra släktingar och vänner i Kenya. Vi åker i mitten av juni och blir där drygt två veckor. Nästan all tid tillbringar vi nog på Komotobo. Kanske blir det en utflykt till Masai Mara om vägarna dit är framkomliga.

Ingen miljonvinst i vanlig mening alltså, men för mig känns det så! "Det är inte på de stora inkomsterna man blir rik. Det är på de små utgifterna."

Kôlbullar!

Risken med att göra för goda kôlbullar är att man blir utan själv. Det blev jag alldeles nyss när Lucas och hans kompis Kalle slukade de sista läckerbitarna.
Kolbulle är en gammal rätt som vi skogsarbetare brukade äta för att få mycket energi till det hårda arbetet vi utförde i vårt anletes svett.
Nä då, jag har aldrig jobbat i skogen. Far gjorde det däremot redan i unga år och det var han och min morfar, Kurra-Lasse, som introducerade mig i den ädla konsten att tillreda dessa delikatesser.
Vetemjöl, vatten och salt blandas till en tjock smet. Mycket margarin i stekpannan (egentligen ister) + gärna fläskbitar i. Jag brukar lägga i en extra klick margarin i mitten innan jag häller i smeten runt om. Då får jag extra mycket knapriga kanter. Sirap eller hjortronsylt är godast till tycker jag.På bilden ser ni svärmor prova en smakbit när hon var i Sverige häromåret.

Svärmor tvingas att fly hemifrån!

I sydvästra Kenya där min svärmor bor har det varit mycket oroligt sista tiden. Olika klaner i Kuria bråkar med varandra och minst tio människor har dödats. Min fru tror att det har politiska förtecken även om det mest tar sig uttryck i stöld av boskap och nedbrända hus. Svärmor har bott flera nätter i skogen men i natt tog hon sin tillflykt till kyrkan på Komotobos missionstation. Flera av de dödade är bekanta till Ester.
(På bilden ser ni svärmor och min far när hon var på besök i Sverige förra sommaren)
En förlust i fotboll känns inte längre så viktigt!

Svärmor

I somras var min svärmor Paulina på besök hos oss. Hon bor i Kenya, nära gränsen mot Tanzania. Hon var bland de första som blev medlem i Trosgnistans församling i den lilla byn Komotobo för cirka 40 år sedan. Hon hälsade på här för fem år sedan också strax innan David föddes. Då flög hon helt själv med byte i Bryssel och allt. Vet inte hur vi och hon vågade. Den här gången flög jag ner och gjorde henne sällskap på hitresan i alla fall. Hon är en liten krutgumma och kallas Mama Tinga Tinga därhemma. (Mamma Traktor.) Jag träffade henne första gången för snart 16 år sedan då hennes söta dotter bjöd hem mig. Dottern jobbade på barnhemmet på missionsstationen och jag var lärare för de svenska missionärsbarnen. Tre år senare var Paulina min mabiaara (svärmor på igikuria).

Finns det något tråkigare än alla dessa matprogram? Det finns dock två underbara undantag. Det ena är Bo Hagströms "Solens Mat" på svt och det andra är "Meny" i radions p1. Bo åker runt i Italien och hälsar på gamla tanter som lagar mat i sina små pittoreska byar. Missa inte reprisen av sista avsnittet i morgon! Hoppas det blir en ny omgång snart. Meny är ett fullspäckat radioprogram från Kalmar med samspelta programledare. Matprogram borde inte passa i radio men det funkar faktiskt. Tyvärr läggs det ner i sommar.

David (4åringen) påstod i morse att han hade en snorkråka i örat. Den hade flugit dit sa han. Jag tror han driver med mig!