Att tillfriskna är så mycket ljuvligare än att vara frisk, att värma sig så mycket skönare än att vara varm. Att stilla hunger och törst så så mycket mer tillfredsställande än att redan vara mätt och belåten. Jag vågar inte gå så långt att påstå att det är meningen med lidandet, men en dimension av det hela är det nog ändå. Eller som S:t Paulus skriver: "Våra lidanden i denna tid betyder ingenting mot den härlighet som skall uppenbaras och bli vår.”
Idag är det full rulle igen efter en hemsk gårdag med migrän och spymaraton. Det blir barngudstjänst på Smyrna + 70-årskalas för morsan (nyhemkommen från sjukhus med bruten höft och armbåge) + katolsk mässa i Bollnäs.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Jag träffade en person häromdagen som uttryckte att man lär känna den lidande Jesus (för vår skull) på ett annat sätt då man själv är i svåra perioder. För mig blev det en tänkvärd reflektion.
SvaraRaderaJo, att komma närmare Kristus genom sitt eget lidande låter onekligen som en vettigare förklaring till varför vi får utstå svårigheter i livet. Men man ska nog också vara försiktig med att leta förklaringar till allt man råkar ut för. Det kan bli en del osunda grubblerier av det.
SvaraRadera