Påven och patriark Kirill kommer till Ovanåker!

Två av världens största religiösa ledare, påven Franciskus och den rysk-ortodoxa patriarken Kirill, besöker i höst sensationellt lilla Ovanåker i södra Hälsingland. Redan förut har det varit klart att påven kommer att besöka Sverige i slutet av oktober. Det har länge spekulerats i om han ska besöka någon mer plats i Sverige än Lund och nu står det alltså klart. När påven fick höra att prinsessan Madeleines man Christopher O'Neill är katolik så ville han gärna besöka den provins som prinsessan är hertiginna över d v s Hälsingland. När påven, som är en inbiten korsordslösare, dessutom fick höra att en världsberömd krysskonstruktör är bosatt i Edsbyn, så valde han att planera in ett besök i en katolsk kyrkan nära denne crusiverbalist. Kyrkan som besöks blir alltså det nyligen inköpta församlingshemmet i Ovanåker som snart kommer att invigas under namnet Den Heliga Familjens Katolska Kyrka. På bilden ses Frasse och Krille lösa korsord tillsammans.

Ett annat gemensamt intresse hos påve Franciskus och den rysk-ortodoxa patriarken är bandy. Det var Kirill som smittade av sitt bandyintresse till sin argentinske vän. Påven har redan fått en favorit i Magnus Kuben Olsson (eller Magnum Cubum som påven föredrar att kalla honom). Han påminner lite om både Maradona och Messi menar han. När patriark Kirill fick höra om påvens planer att besöka en plats nära bandymetropolen Edsbyn så ville han naturligtvis hänga på. Även bandykyrkan Svenska Fönster Arena lär därmed få ett besök av potentaterna. Dessutom hoppas Edsbyns IF att kunna knyta ett antal ryska landslagsstjärnor till klubben tack vare den goda kontakten man fått med patriarken.

Korsvägsandakter

I fredags hölls det korsvägsandakt hemma hos den evigt unge Alice Palm. (Hon fyller 87 år om några veckor). Vi var åtta personer samlade hos henne. Korsvägsandakter har sitt ursprung från pilgrimsresorna till Jerusalem där man vandrade omkring i staden på heliga platser och mediterade över Jesu lidande. På medeltiden började franciskaner bygga kopior av korsvägen i Jerusalem i Europa och numera finns bilder av de 14 stationerna uppsatta i nästan alla katolska kyrkor runt om i världen.

Förmodligen var detta den första katolska korsvägsvandringen som gjorts i Edsbyn men under några år anordnades liknande ekumeniska korsvandringar här, men p g a bristande intresse slutade man med det för ett par år sedan. Vi får väl se om vi katoliker i bygden kan vara med och återuppväcka traditionen.

Korsvägsandakten består som sagt var av 14 stationer där man stannar till och ber och mediterar över Jesu lidande.
De 14 stationerna är:
Station I: Jesus döms till döden.
Station II: Jesus tar korset på sina axlar.
Station III: Jesus faller för första gången.
Station IV: Jesus möter sin mor, Maria.
Station V: Simon hjälper Jesus att bära korset.
Station VI: Veronica torkar Jesu ansikte.
Station VII: Jesus faller för andra gången.
Station VIII: Jesus tröstar Jerusalems döttrar.
Station IX: Jesus faller för tredje gången.
Station X: Jesus avkläds.
Station XI: Jesus spikas fast vid korset.
Station XII: Jesus dör på korset.
Station XIII: Jesus tas ned från korset och återlämnas till sin moder.
Station XIV: Jesu kropp begravs.

Betelförsamlingen provar nya vägar

Efter långa förhandlingar mellan styrelsen i Betelförsamlingen i Runemo och Katolska Stiftet i Stockholm har man sensationellt beslutat att kollektivt ansluta sig till Katolska Kyrkan. Liknande saker har hänt förut med framförallt anglikanska församlingar i Storbritannien, men detta får ändå anses som mycket överraskande. De församlingsmedlemmar som inte känner sig bekväma med beslutet får dessutom vänta i sju år innan ett utträde ur församlingen kan träda i kraft. "Vi vill inte att människor ska fatta förhastade beslut" säger Duve Davidskog i församlingsledningen, som bland annat ställde som krav att få bära en minst lika rolig hatt som påven.

Beslutet ska inte ses som en efterapning av Ulf Ekmans beslut tidigare i vår, utan detta har vuxit fram under en längre tid efter vissa påtryckningar från en tidigare medlem i församlingen som konverterade redan 1997. Personen i fråga vill dock vara anonym.

En annan anonym person i Betelförsamlingen som kallar sig Brobergaren från Arbrå är upprörd och menar att detta är "som om jag plötsligt skulle börja heja på Bollnäs i bandy." Självaste påven Franciskus låter hälsa "abril Día de los Inocentes" till sina nya bundsförvanter i Runemo.

Ulf Ekman avslöjade mörka sidor

Reaktionerna på Ulf och Birgitta Ekmans planer på att bli katoliker avslöjade en hel del mörka sidor hos några av mina vänner bland frikyrkorna i Sverige. Förmodligen finns det ett stort "mörkertal" av människor som tagit det hela med fattning, men många visade också sitt rätta jag när de talade om sorg, chock och svek och började älta gamla unkna fördomar och lögner om Katolska Kyrkan. Tydligen har många byggt sitt "hus på grus", dvs byggt upp det mesta av sin kristna tro på en karismatisk ledare.
Att man dessutom lyckats missa att Ulf Ekman närmat sig katolsk tro under lång tid är för mig en gåta. Vilken planet har man befunnits sig på de senaste tio åren?! Om Ulf blivit katolik på 80- eller 90-talet, så skulle jag ha förstått talet om chock och plötslig helomvändning. Nu var väl snarare frågan när och inte om de skull upptas i Katolska Kyrkan. Talet om respekt för och kärlek till oss katoliker har ju också visade sig vara tämligen tomma ord om man blev så ledsen och bedrövad av att någon blir katolik.
Det är i och för sig bra att man tar sig en funderare på vad man grundar sin kristna tro på, men risken finns att många känner ett mer eller mindre mekaniskt behov av att markera hur protestantiska de är för att lugna sig själv och sin omgivning. Många gamla rabiata antikatolska förkunnare gnuggar nog händerna och vinner säkert en del anhängare till sina mer sektliknande små församlingar.
Jag är fortfarande förvånad över förvåningen, chockad över chocken, sorgsen över sorgen och känner mig till och med en smula sviken av de som talar om svek.
En liten fundering till sist. Tänk om de väntat med att berätta om sina planer till tisdag om två veckor (1 april). Då skulle man kunna tala om förvirring och osäkerhet.

Passionsvandring

Till min stora glädje så blev det en ekumenisk påskvandring i år i Edsbyn efter att den blivit inställd på grund av dåligt intresse förra året. Jag fick rycka in och ta några bibelläsningar som egentligen var tilldelad andra församlingar. Det kändes som en stor ära. Cirka trettio personer var med på vandringen utefter Långgatan. Några snorvalpar bidrog tjänstvilligt med hån och begabbelse. Tack för det! Ett rejält migränanfall på eftermiddagen gjorde mig tveksam om jag skulle kunna vara med, men för en gångs skull så fungerade huvudvärkstabletterna.

Ulf Ekman

Jag hade väldigt svårt för denne man när han dök upp på 80-talet. Själva sättet att predika tyckte jag bara var raljant, manipulativt och fanatiskt. Teologiskt var det främst inställningen till rikedom-fattigdom, hälsa-sjukdom, framgång-lidande som jag hade invändningar mot. Det som jag tyckte var bra var väl inte mycket. Kanske hängivenheten och kaxigheten gentemot feminism, socialdemokrati och pacifism och andra heliga kor. Viljan att inte bara låta sig svepas med i rådande trender.

Jag minns att jag tänkte, vad bra det vore om all denna energi och engagemang kunde användas i ett mer sunt andligt sammanhang. Ärligt talat hade jag inte minsta förhoppning att detta skulle hända. Första tecknet att något var på väg att ske var väl när jag hörde om Peter Halldorfs dialog och samtal med Ulf. Jag har förstått senare att han även blivit god vän med vår katolske biskop Anders Arborelius. Jag är ganska säker på att det var Gud själv som ledde Halldorf och andra att börja ta dessa kontakter med Ulf.

Både Ekman, Halldorf och många andra har fått utstå väldigt skarp kritik från sina egna led för denna utveckling. På en del "kristna" bloggar är det en riktigt hätsk stämning mot framför allt Ulf. Den kritik jag kan ha viss förståelse för, är att Ulf verkar ha väldigt svårt att säga rakt ut att "Jag hade fel på 80-talet. Jag har ändrat mig." Och jag kan hålla med om att han är "på väg mot Rom" med stormsteg. Fast för mig är ju det bara något positivt...

Lilla gångdagen

Idag är det lilla gångdagen. Jag gillar dessa processioner som Kyrkan anordnar. Jag fick träningsvärk och ont i knäna efter allt knäböjande vid Korsvägen utefter Gävles gator på Långfredagen. Ett tecken på min stora fromhet tänkte jag först, innan jag insåg att träningsvärk får man ju av ovana rörelser. Det har brukat vara en ekumenisk korsväg i Edsbyn också vid påsk. Tyvärr blev det inget i år p g a svagt intresse. Jag ska puffa på nästa år så att traditionen återupptas.

Nordisk Familjebok förklarar här vad Gångdagar är:

Ekumenik med stukad tå

Synd att man inte bor i USA. Då skulle jag säkert kunna stämma ICA på några miljoner. Halkade till på det blöta golvet vid en frysbox där och stukade höger stortå. De hala "toffafopplorna" och att jag var lite stressad gjorde väl sitt till, men det har min advokat bett mig att hålla tyst om.

Jag ska fixa lite mat åt resten av familjen som kommer hem snart från den ekumeniska "Kom och Se-festivalen" här i Edsbyn. I går såg jag den anglikanske kyrkoherden Peter Owen Jones i programmet Ritualer i svt2. Han besökte bl a ett gäng häxor och dansade naken med dem "inför Djävulen". Det tycker jag var att gå liiite för långt i fråga om ekumenik.

Det blir grillat idag. Egentligen skulle det väl passa bättre imorgon när S:t Lars firas. Det var en man som visste vad grillning kan innebära. Mer om detta imorgon.

Bönder i stan

Igår var jag och David på Jesusmanifestationen i Stockholm. Det var minst 20 år sedan jag var i huvudstaden. Då lyckades jag villa bort mig och kom för sent till Shoppingbussen som jag åkt ner med. Jag var lite rädd för något liknande igen, men det gick bra. Vi lämnade Edsbyn med buss kl.7.15 och var hemma igen framåt elva på kvällen. Det gick oväntat bra med David, även om han började prata om att åka hem redan på nerresan. Hans behållning var nog glassen, en levande staty och att få åka buss med sin idol David "Duvedskog".

Många olika kyrkor, orter och länder var representerade i Kungsträdgården. Bl a Rainero Cantalamessa, "påvens predikant", talade. På Mynttorget liknade han oss kristna vid ett cykelhjul. De olika kristna samfunden är ekrarna och Jesus är navet. Ju närmare navet ekrarna kommer, desto närmare kommer de även varandra!

Passionsvandring

Ikväll var det ekumenisk passionsvandring genom Edsbyn. Kallt och ruggigt med snöblandat regn.
(Vad orättvist! Det var säkert soligt och varmt när Jesus vandrade Via Dolorosa!)
Vandringen slutade i Missionskyrkan. Eric var också med. Efteråt var det nattvards-gudstjänst. Som tur var, blev Eric "äälig" och ville gå hem innan gudstjänsten. Då slapp jag dilemmat att vi katoliker inte kan dela nattvarden. Risken finns alltid att en del ser snett på den inställningen och tror att vi anser oss vara bättre än de, eller att det är en protestaktion.