Ett kulturarv att föra vidare?

Kan en del av bibliska historien som förmedlas med två ljudliga rapar räknas som ett kulturarv som bör bevaras?

Min morfar Kurra Lasse brukade till sin maka Gunborgs stora förtret med jämna mellanrum förtälja att "Absalom var en konungason. Uppstudsig var han mot sin fader!" ackompanjerat med två högljudda rapar vid början av orden Absalom respektive Uppstudsig.
(Min fru uppskattar mina och sonen Davids traderande av denna ramsa lika lite som Gunborg gjorde.)

Absalom var son till Kung David.
Han startade en revolt i Hebron, den forna huvudstaden och lyckades vinna folkets stöd i denna konspiration mot sin fader och intog Jerusalem men blev senare besegrad i Efraimskogen. I slagets slutskede red Absalom in i ett träd med långa grenar, hans långa hår fastnade i dessa, och hängande i trädets lövverk spetsades han till döds av faderns soldater. David sörjde honom djupt.

Tre tonårsgrabbar!

Från och med idag är jag far till tre tonårsgrabbar. David 13, Lucas 18 och Eric 19. (Om två och en halv vecka så fyller Eric 20, så då är de bara två.)
Yngsta sonen är fortfarande i den åldern då man ska bli fotbollsproffs när man blir stor. Han är rätt duktig som målvakt i P13 även om han har ovanan att skada armarna med jämna mellanrum. (1 april i år kom ett rykte om att P13 skulle byta namn. För att hylla sin ledare Andreas "Nisse" Nilsson så skulle man heta P-nissarna i fortsättningen. Detta dementerades dock senare av ledningen...) David har precis börjat högstadiet och är väl rätt lättsam att ha att göra med även om vissa tonårsfasoner börjat visa sig.

Lucas har alltid varit inställd på att bli soldat. Han blev förfärad och frustrerad när han fick för sig att hans syn var för dålig för att göra GMU (Grundläggande militär utbildning). Den väldigt luddiga informationen på Försvarsmakten fick även mig och tillfrågad optiker att dra samma slutsats som han. Efter många om och men fick vi dock svaret att han kan göra GMU men inte kan få alla typer av befattningar.
Äldsta grabben började jobba på café på Arlanda i höstas och bor i Märsta. Inte tre tonårsgrabbar som trängs i vårt lilla hus med andra ord. Det var väl annars något man gruvade sig för. David fick därmed sitt efterlängtade egna rum i augusti och det är väl hög tid när man ska bli tonåring.

Mästarna från Hälsingland

Fantastiskt spännande match på Tele2 Arena i lördags. Hälsingederby mellan Bollnäs och Edsbyn i SM-finalen i bandy. En underbar match att vinna men hemsk att förlora. (Antar jag, det fick jag ju aldrig veta. Det finns kanske någon bollnäsbo som kan intyga det...) Innan säsongen började i höstas var Edsbyn rankade 7-8 av alla elitserielag. Att vi tog SM-guldet i år måste var den största sensationen i mannaminne i svensk bandy. I semifinalen mot Sandviken var det helt klart SAIK som höll i taktpinnen, men Byn lyckades krångla sig ur deras järngrepp och tog sig till sin första final sedan 2009. Själva finalen blev ingen stor bandypropaganda men de sista 10 minuterna blev högdramatiska med två mycket omdiskuterade domslut. Först ett matchstraff på en Edsbyspelare för vad som såg ut som en klockren brytning och strax efter en straff till Byn som kanske var ett självförvållat fall där veteranen Daniel Liw påstås ha "spetsat" skridskon i isen när han dribblade sig till ett friläge. Hammarström satte straffen och sedan gjorde årets bästa värvning och Årets komet i svensk bandy, 20-årige Tuomas Määttä, en fantastisk soloräd och satte 3-1.

Detta var Edsbyns 18:e SM-final och vid samtliga finaler har Elis Johansson eller någon av hans två söner Ola och Hasse varit med som spelare eller ledare. Dessutom har det vid våra 9 senaste finaler blivit guld de 6 gånger vi haft finnar med i laget men förlust när vi varit utan.

Jag hade tänkt se finalen på tv i år men frugan och yngste sonen tjatade att de absolut ville dit så jag bestämde mig för att ta bilen åka ner till Stockholm. Det var deras första final på plats. För mig var det den nionde.

Tretton år sedan min svåger dog

Idag är det tretton år sedan min svåger David dog. Han var en av min frus fyra bröder och var alldeles nygift när han plötsligt dog vid ett åskoväder över Komotobo 2002. Min fru och vår fyraårige son var på väg till Kenya när det hände, om jag minns rätt precis den dagen de lämnade Arlanda. De visste inget när de anlände till Komotobo utan fick beskedet där.

David Chacha var en väldigt trevlig och driftig ung man som for runt och sålde skor med mera på olika marknader i sydvästra Kenya. Knappt tre år senare föddes vår tredje son som fick namn efter sin morbror.

På bilden ser ni David och Eric, när Ester och han besökte Kenya 1998.

Du gamla du fria!

Äntligen fick Daudi utlopp för sina fosterlandskänslor när han fick sjunga svenska nationalsången då det var skolavslutning i Pingstkyrkan idag. Han har gnolat den dagarna i ända senaste veckan och vi andra familjemedlemmar har börjat bli lite less på sången. Varje kväll har han somnat till en cd med först Sven-Erik Magnussons version följt av Black Ingvars + två karaoke-versioner.Jag smög hem redan efter hans förskoleklass uppträdande i början. (Skolavslutningar är ju inte så där jättekul om jag ska vara ärlig) Rektorn hälsade välkommen och två sexor presenterade inslagen. Någon pastor såg jag inte till, men jag såg i programbladet att det hela skulle avslutas med "Den blomstertid nu kommer". Jag har inte hört om detta religiösa inslag har orsakat några våldsammare kravaller med kränkta föräldrar och barn. Det står väl i Ljusnan i morgon i så fall.

Buzz cut

Snaggade yngste sonen häromdagen. Började med 12 mm, men det var svårt att få det lockiga håret jämnt, så innan det var färdigt var vi nere i 2 mm. Buzz cut kallas det i USA. Jag tycker det blev "för-buzz cut" snyggt!

Daudi Chacha

Idag fyller vår yngste son David 5 år. Lite tråkigt att inte vara hemmavid då, men jag ringde i alla fall och sjöng för honom i morse.

David Chacha fick sitt namn efter en morbror som så tragiskt omkom i ett åskväder för snart åtta år sedan. Min fru och vår äldste son Eric var ner till Kenya för att hälsa på några veckor och visste inget innan de kom fram och möttes av alla ledsna människor. Jag tror att han hade dött samma dag som de lämnade Arlanda.

David är helt fixerad av siffror nu för tiden. Han kan klockan skapligt, heltimmar, halvtimmar och kvartar. Innan dess var den ständiga frågan "Hur mycket är klockan?" Ibland klämde han in den lite luriga varianten "Hur mycket är klockan i morgon då?" När jag ringde hem förra veckan så var han sjuk. Febrig, hostig och mycket svag, så ville han ändå prata med pappa och frågade med ynklig röst i telefon; "Hur är det, pappa?" Ingen självömkan där inte!

Bruna barn

En "kompis" till David på dagis säger att hon "inte leker med bruna barn". Man häpnar! Redan på dagis!

Hästla och Fågellöv

Vad är Hästla och Fågellöv? Två små byar i Skåne kanske? Nej, nej! Det är två exempel på mina grabbars uppfinningsrika språkkänsla.
Hästla hittade Eric på när han var riktigt liten, 2-3 år bara.
Det betyder att rida. Om man cyklar på en cykel så hästlar man väl på en häst?! Helt logiskt tycker jag.
Titta, ett fågellöv! Så ropade David nu i morse när han såg en fjäder på marken utanför farmors hus. Inte helt fel det heller.

Obama, Oduya och Odinga

Här kommer en liten spaning. Först de tre beläggen:
1. April 2008 blev Raila Odinga Kenyas första premiärminister.
2. Januari 2009 blev Barack Obama USA:s president.
3. Idag säkrade Johnny Oduya VM-bronset åt Sverige i badkarsbandy (ishockey).
Trenden är att man ska vara en lou för att lyckas här i livet!

Lou-folket bor vid Victoriasjön. Det är ingen tillfällighet att alla tre har namn som börjar på O. De flesta loumän (alla?) har det. Kvinnorna har motsvarande namn som börjar på A. (Otieno-Atieno, Odhiambo-Adhiambo). Ofta visar namnen när man är född, t ex på kvällen. Esters morfars mormor var också lou, (eller umugaya, oomskuren, som man säger i Kuria), så mina barn har alla förutsättningar att lyckas i livet de också.

Bönder i stan

Igår var jag och David på Jesusmanifestationen i Stockholm. Det var minst 20 år sedan jag var i huvudstaden. Då lyckades jag villa bort mig och kom för sent till Shoppingbussen som jag åkt ner med. Jag var lite rädd för något liknande igen, men det gick bra. Vi lämnade Edsbyn med buss kl.7.15 och var hemma igen framåt elva på kvällen. Det gick oväntat bra med David, även om han började prata om att åka hem redan på nerresan. Hans behållning var nog glassen, en levande staty och att få åka buss med sin idol David "Duvedskog".

Många olika kyrkor, orter och länder var representerade i Kungsträdgården. Bl a Rainero Cantalamessa, "påvens predikant", talade. På Mynttorget liknade han oss kristna vid ett cykelhjul. De olika kristna samfunden är ekrarna och Jesus är navet. Ju närmare navet ekrarna kommer, desto närmare kommer de även varandra!

Filosofisk fyraåring funderar

Vad betyder "jag älskar dig"?, frågade David i morse.
"Att man tycker om någon och vill att det ska gå bra för henne", blev mitt spontana svar. Men jag ger mig nog bara en poäng på den tvåpoängsfrågan. Att tycka om någon har inte så mycket, om ens något, att göra med riktig kärlek. Att man verkligen önskar någon gott och anstränger sig för att det blir så, oavsett om personen i fråga är "älskvärd", det är väl att älska. Riktig kärlek gör nog alltid ont också förr eller senare. "Love hurts" som Nazareth sjunger, men den sången handlar nog bara om sliskig och sentimental olycklig förälskelse.

Annars är det tungt nu.
Mina barn trakasseras för sin hudfärg, migrän varje dag, katastrofal ekonomi och Försäkringskassan vägrar att lyssna.

"Farmor ser ut som en blomma"

.
David tyckte att farmor såg ut som en blomma idag när hon var i kyrkan och hade klätt upp sig. Kan bara hålla med.

I morgon är det dags att börja jobba igen. Lite osäkert vilka elever som dyker upp. Några familjer är på ingång och en familj kanske flyttar snart.
"Jag ska..." + verb + tidpunkt, var det vi försökte nöta in före påsk. Hoppas det sitter kvar. Svenska är svårt!

Betjänad av änglar?

Ett brev från Försäkringskassan gjorde mig alldeles förtvivlad igår.
Som av en händelse fick jag tre oväntade små uppmuntrande tillrop samma dag. Jag som aldrig får några brev eller vykort fick plötsligt ett gulligt brev från grannpojkens mormor. Hon tackade för korsordstidningarna jag brukar skicka till henne tillsammans med ett egentillverkat kryss som jag vill ha korrekturlöst. En trisslott låg med i brevet också.
Jag fick samtidigt ett vackert och lagomt försenat(!) vykort från en god vän som varit i Jerusalem.
Den tredje uppmuntran fick jag från lille David som plötsligt avbröt sina sysslor med farmor i köket och sprang in till mig och gav mig en lång varm kram. "Jag villde bara krama dig lite!" sa han och sprang tillbaks till farmor igen.
Är fortfarande ganska deppig, men det känns som någon däruppe bryr sig ändå. (Några härnere också, förresten!)

Varmt, äckligt och ser ut som eld!

Lugn resa till SM-finalen idag, fast utan Svenssons storspel i målet första kvarten så hade det kunnat gå helt annorlunda. Nästan 9000 på läktarna. Hur många hade kommit nästa lördag om Sirius krånglat sig dit? Minst 25 tusen tror jag, kanske 30! Nu blir det väl bara typ 15 000 i stället och allt är vårt fel, överlägsna Edsbyn.
Grannarna Bollnäs som ägnat sig åt silly season några veckor redan, påstår att Hellmyrs (Årets Man?) ska dit. Visst vore det en rejäl temperaturhöjare till nästa vinters derbyn.

Våren har kommit sent om cider till södra Hälsingland. Har aldrig varit någon större vårentusiast egentligen, utan gillar hösten bättre. Vilka månader är bäst?
Svara i min enkät. Man kan ange flera alternativ.

Svaret på gåtan:
Enligt David är det kiss som är varmt, äckligt och ser ut som eld!

Detta är min älskade son. Lyssna till honom!

"Detta är min älskade son. Lyssna till honom." Det skulle man ju kunna säga om min yngste son Daudi. Han har redan kläckt ur sig många roligheter i sina dagar trots sin ungdom.
"Vem varé som sköt hon då?" var hans spontana fråga i somras när han hörde att farfars storasyster hade dött, 85 år gammal.


Annars är citatet hämtat från bibeln. Fader Damian predikade om det i dagens mässa i Uppståndelsens Kapell intill Alfta Kyrka. Ja, vem lyssnar vi på egentligen? Otroligt mycket tvingas ju mer eller mindre på en från olika massmedia. Vad mycket strunt man får i sig från framförallt tv, och det är rätt så naivt att tro att man inte påverkas av det. Jag tänker inte bara på dåliga underhållningsprogram utan även alla åsikter man pådyvlas av trångsynta journalister och programledare.
Fastetiden är en bra tid att ta sig en funderare över det. Vad eller vilka vill man påverkas av. Man kan faktiskt välja sina inspirationskällor och välja bort det man matar sig med av slö slentrian.

Årets sista semla

Sveriges svar på karnevalen är här; fettisdagen! Vi fromma tar därmed vår sista semla för i år. (I morgon börjar ju fastan.) Apropå feta tisdagar. David gav mig ett nytt bantningstips häromdagen. "Om man rapar jättemånga gånger och se´n säger, Ursäkta!, efteråt så får man en smal mage." Jag har provat. Det fungerar så där.

Tråkig bandy?

Hela familjen var på bandy i går kväll. Efter en kvart hade Edsbyn gått ifrån till 3-0 mot Vänersborg och resterande 75 minuter skulle väl bara spelas av trodde vi alla. David somnade och Ester var som ni ser på god väg även hon. (Jag skjutsade hem dem i halvtid.) Men "Älgarna" från Väster-götland tog time out och kom igen.
Till sist vann vi ändå med 7-6. Snopet för Vänersborg som kvitterade fyra gånger. Tur för Bollnäs som kämpar med dem om åttonde och sista slutspelsplatsen.

Pappa är sjuk i huve´t!

Ja, han sa faktiskt så häromdagen, David, grabben här bredvid. Men han fortsatte;
"...för han har huvudvärk varenda dag!"

Tyvärr har han alldeles rätt. Jag har haft problemet i många år nu, men sista fyra månaderna har varit värre än vanligt. Jag vaknar tidigt varje morgon, ibland redan under natten med svår migrän. Om jag har tur så lindras den mer och mer under dagen, men försvinner helt gör den aldrig. En del dagar är jag helt utslagen hela dagen lång. Jag har varit sjukskriven på halvtid länge nu och försöker jobba 25% som lärare och 25% som korsordskonstruktör.

Jag blev sjukskriven första gången hösten 2005 efter att ha bränt ut mig som lärare. Var helt inställd på att huvudvärken skulle försvinna efter några veckor om jag fick vila och slippa stressen. Men icke! Värst är det som sagt på morgonen och jag kan inte fatta varför. Morgonhuvudvärk orsakas vanligtvis av antingen stort alkoholintag, dålig nattsömn, andningsproblem på natten, depression, hjärntumör, ångestdämpande läkemedel eller högt blodtryck. Inget stämmer in på mig. Jag känner mig helt utmattad när jag genomlidit morgonen och sedan fått iväg barnen till skola och dagis. Jag jobbar ändå halvdag efter det och slocknar nästan varje eftermiddag i soffan. Efter det brukar jag må lite bättre och när jag lägger mig på kvällen lyckas jag på något vis förtränga att jag kommer att vakna med migrän igen nästa morgon och tur är väl det för annars skulle det vara svårt att slumra in. Som lök på laxen så har Försäkringskassan fått för sig att jag ska jobba 75% eller allra helst 100%. Undrar hur länge man orkar med detta liv!
Mycket självömkan här kanske. Jag vet att många har det mycket värre, men det går inte att förneka att huvudvärken upptar en stor del av mitt liv numera.

SSPX

Mycket om SSPX nu. Som katolik borde jag väl vet mer, men det är mest frågetecken även för mig. Vad är SSPX? Vad står de för?
Vad innebar bannlysningen 1988? Vad innebär hävandet av bannlysningen? Varför "råkade" Uppdrag Gransknings inslag om dem komma just dagarna före? Hur representativa för SSPX är biskop Williamsons åsikter om Förintelsen?
Ännu mindre vet svenska journalister som inte gör det minsta för att ta reda på något heller. Snabba slutsatser som passar sina fördomar kan man ju dra ändå, verkar de tänka.
Här kan man läsa vad Katolska Kyrkan i Sverige säger om SSPX m m. http://www.katolskakyrkan.se/Turnpike.aspx?id=1094
Jag ska ta mig en titt nu med detsamma.

Lucas har tjatat om att han vill vara med på bild i något av mina korsord. Nu är det fixat! Bilden till vänster ska illustrera ett bibelord i Budbärarens februarikryss. Lillebror David fick också vara med på ett hörn. Apropå lillebror; Bollnäs fick storstryk hemma mot ärkerivalen Broberg igår. Jag var där med orangeblå halsduk för att stötta dem, men vad hjälpte det? Redan första minuten började brobergsklacken sjunga "Segern är vår"! Deras första mål kom dock en bit in i andra halvlek.