Lillebror! Och det vet ni om...

Lugn seger mot lillebror Bollnäs ikväll (8-2). Sirius fortsätter att överraska. Hammarby med, fast negativt. Inte alls säkert att de fixar en slutspelsplats ens. Det blir nog stenhårt mellan Bollnäs, Broberg, Vänersborg och Bajen om tre platser. Lillebror är en bit efter, men har spelat klart mot både VSK och Edsbyn. (Vetlanda finge gärna missa eftersom de har så bedrövliga publiksiffror.)

Lugn seger även i 4manswhisten mot Magé och Inge. Däremot en kamp in på mållinjen i plumpen där jag lyckades sätta dit Inge med en liten ruter i näst sista sticket. Det känns extra bra att spöa Inge, eftersom han alltid sätter åt mig lite extra även om jag ligger sist;-) Varför visar man inte plumpmatcher på någon sportkanal?!
Det är mycket mer dramatiskt och omväxlande än poker.

Lite pirr i magen inför omstarten på Alftaskolan imorgon. (Eleverna börjar först på torsdag.) Jag har dålig koll på vilka elever som går i förberedelseklassen nu efter att ha varit tjänstledig i höst. Många har flyttat har jag hört, men fler lär vara på ingång. Undrar hur det går med morgonhuvudvärken. Den flexibla arbetstiden med korsordskonstruerandet har varit bra just för huvudvärkens skull, men samtidigt kan det vara skönt att ha en arbetsplats och kollegor att åka till också. Det blir nog bra, Mungu akipenda!

Plump

Det har varit sparsamt firande av nyår hos oss. En colombiansk kompis kom och åt lite mat på kvällskvisten, annars var vi för oss själva. Jag satt mest vid datorn och började påta med januarikorsordet till Budbäraren.

Första dagen på året har varit rätt bra. En hel del släktingar har droppat in och min hembakade pizza blev riktigt god. På kvällen blev det plump hemma hos Stenbergs. Vi har spelat i ca trettio år nu och de senaste tjugo åren har det varit samma gäng, Inge, Magé, Peter och jag. Ikväll vann fru Stenberg strax före sin man. Jag kom sist, men Peter och jag fick revansch i den alltid påföljande fyrmans-whisten. En god tårtbit från Magé och en dvd-spelare(!) från Peter gjorde att jag traskade hem med ett leende på läpparna.

Just nu ligger David och ropar att jag ska komma och läsa en bok för honom. Klockan är över tio, så han borde sova för länge sedan. När jag tänker på vad min sydamerikanske vän har gått igenom så skäms jag över vad otacksam och gnällig jag är. Hemligheten till ett lyckligt liv är nog att man lär sig att vara just tacksam. Jag har en underbar familj (som jag jämt gnäller på), mat för dagen (som jag kastar i mig), är förutom huvudvärken sällan sjuk, har en präst i Gävle som besöker oss här ute i skogen nästan varje vecka m m, m m.

Mitt försenade nyårslöfte får bli att vara mindre gnällig 2009.