Jagad av en kardinal!

Jag minns inte riktigt vem av mina söner det var som var orsaken till att en blivande kardinal kom springande i strumplästen och stoppade oss från att lämna kapellet i Sörforsa. I handen höll han en halvt uppäten barnmatsburk. Spagetti med köttfärssås tror jag det var.
-Vänta! Vänta! Ni glömde den här! ropade han. Jag hade väl lämnat den halvt om halvt med flit vid fikat efter mässan, men det hade inte undgått vår biskop Anders övervakande hökögon. En sann herde med omsorg om sin fårflock! Man kan knappast beskylla honom för att sätta sig på höga hästar i alla fall.

Värmebölja i Sydpolen!

I tisdags kom vår förstfödde hem efter två veckor i Sydpolen.
Det har tydligen varit 25-30 grader varmt under hans vistelse där.
På bilden ser ni, tror jag åtminstone, nunnor som besökte Czestochowa och Krakow strax innan värmeböljan satte in vid Världsungdomsdagen i södra Polen. Eric for dit 19 juli med bara några dagars varsel eftersom några platser blivit lediga p g a återbud. Han verkar vara mycket nöjd med resan även om han första veckan bodde hos en polsk familj där ingen kunde engelska, ja det kunde knappt någon i den lilla byn.

Ca 450 ungdomar for dit från Sverige i en anordnad resa med tåg och färja och över en miljon kom från övriga världen. (Lite svårt att fastställa den siffran. Det talas faktiskt om ca tre miljoner!) Världsungdomsdagen är alltså ett möte för katolska ungdomar som anordnas på en ny plats i världen vartannat eller vart tredje år. 2019 anordnas det i Panama City!

Katolsk kyrka i Ovanåker!

Nu är bönerna, drömmarna och visionerna som fanns för 10-15 år sedan förverkligade! Att det lilla senapsfröet skulle "växa och bli till ett träd, och himlens fåglar bygga bo bland grenarna". Vi var bara 2-3 som firade mässa i Bollnäs på den tiden. Vi hade ett litet kapell i Bollnäs några år men det såldes när den nya kyrkan i Gävle byggdes 2002 och man behövde pengar till det. Vi hade en benjaminfikus i kapellet som vi glömde att vattna över sommaruppehållet. Den verkade helt död när vi kom tillbaka på hösten. Vi fortsatte ändå att vattna den och efter några veckor började gröna blad komma. Just så känns det med utvecklingen av Katolska Kyrkan i södra Hälsingland. Vi är numera ca 40 personer som samlas till mässorna och nu har vi alltså till och med en egen kyrka. Dessutom nära min hemort Edsbyn, som bönerna i första hand gällde om jag ska vara ärlig.

Det som snart är vår egen kyrka när biskop Anders inviger den senare i år är det före detta församlingshemmet intill Ovanåkers kyrka. Förhoppningsvis kommer de katoliker som bor i trakten att komma i större antal nu och kanske kommer en del andra nyfikna icke-katoliker att hitta dit också. Vi är inte ute efter att få fler kristna att bli katoliker genom någon typ av "evangelisation" eller proselytism, den vägen får de hitta själva och det verkar många göra i och för sig.

Ulf Ekman

Jag hade väldigt svårt för denne man när han dök upp på 80-talet. Själva sättet att predika tyckte jag bara var raljant, manipulativt och fanatiskt. Teologiskt var det främst inställningen till rikedom-fattigdom, hälsa-sjukdom, framgång-lidande som jag hade invändningar mot. Det som jag tyckte var bra var väl inte mycket. Kanske hängivenheten och kaxigheten gentemot feminism, socialdemokrati och pacifism och andra heliga kor. Viljan att inte bara låta sig svepas med i rådande trender.

Jag minns att jag tänkte, vad bra det vore om all denna energi och engagemang kunde användas i ett mer sunt andligt sammanhang. Ärligt talat hade jag inte minsta förhoppning att detta skulle hända. Första tecknet att något var på väg att ske var väl när jag hörde om Peter Halldorfs dialog och samtal med Ulf. Jag har förstått senare att han även blivit god vän med vår katolske biskop Anders Arborelius. Jag är ganska säker på att det var Gud själv som ledde Halldorf och andra att börja ta dessa kontakter med Ulf.

Både Ekman, Halldorf och många andra har fått utstå väldigt skarp kritik från sina egna led för denna utveckling. På en del "kristna" bloggar är det en riktigt hätsk stämning mot framför allt Ulf. Den kritik jag kan ha viss förståelse för, är att Ulf verkar ha väldigt svårt att säga rakt ut att "Jag hade fel på 80-talet. Jag har ändrat mig." Och jag kan hålla med om att han är "på väg mot Rom" med stormsteg. Fast för mig är ju det bara något positivt...

Kalas

Igår var det kalas med tjocka släkten hos oss för att fira Eric, snart tolv, och David som nyligen fyllt fem. Själv roade jag mig med att ha migrän och spy mest hela förmiddagen, men kravlade mig ner så småningom till festen för att genomföra den obligatoriska frågesporten.

Idag hade jag tänkt åka till Gävle med några vänner. Biskop Anders är där och firar mässa med oss, men min klena hälsa och tomma plånbok håller mig hemma.

En ny kulturtidskrift, Sankta Birgitta, kom med sitt första nummer idag. Den finns upplagd bland mina länkar här till vänster.

Biskop Anders

Många ber och fastar idag för vår katolske biskop Anders Arborelius. Det kan nog behövas. Vi svenska katoliker är en ganska spretig fårflock att hålla reda på. De flesta (80-90%) har sitt ursprung i andra länder och det finns en hel del bångstyriga fårskallar (mest svenskar) som vill springa sin egen väg och tror sig veta bättre än sin herde. Man får nog leta efter en mer lågmäld, ödmjuk och lyssnande biskop än han. Namnet Arborelius kommer faktiskt från Arboga. Släktens stamfader var en präst som på 1600-talet tog sig namnet efter sin hemstad.

100-årskalas

Idag var jag på kalas i Sörforsa.
Det var 100-årsjubileum för Jesu Hjärtas Kapell som byggdes 1909 åt alla de katoliker från Böhmen och Österrike som jobbade i linspinneriet där. Biskop Anders predikade och vi fick lyssna på vacker solosång i det fullpackade kapellet. Efter mässan bjöds på lunchbuffé och jag åt mig mätt på bl a burmesiska vårrullar, eritreansk injera och irakiska kåldolmar.