Första steget i Afrika

Idag är det precis 20 år sedan jag tog mitt första steg på Afrikas kontinent, närmare bestämt Jomo Kenyatta International Airport. Kenyanerna borde väl ha varit vana vid bortkomna turister men jag tror de höjde på ögonbrynen ändå när de såg mig. Det var första gången jag var utanför Sveriges gränser över huvud taget och så löjligt oerfaren på det mesta här i livet. Flygresan ner var jobbig. Jag flög ensam, spydde ner mig i ett åskväder strax innan mellanlandningen i Moskva, inget ombyte och ytterst lite sömn under den 20 timmar långa resan. Jag fick hjälp till ett hotell där en svensk familj anslöt dagen efter och några dagar senare var jag på plats på Komotobo Missionsstation.

Jag trivdes mycket bra där ute i bushen i all dess enkelhet och knapphändiga kontakter med Sverige. (Det var via brev man kommunicerade med släkt och vänner och det tog en månad innan svaren kom.) Svårast var nästan att missa en hel bandysäsong. Jag gick jag ner 20 kg på några månader, så maten var väl ingen höjdare heller. Ett år var jag där första svängen. Själva arbetet med de fyra svenska eleverna, som gick en typ av distansundervisning via Hermods på högstadiet och gymnasiet, var nästan självgående eftersom de var så flitiga och inkörda i sättet att studera på egen hand. Det var ett av mina absolut viktigaste och bästa beslut i livet, när jag lät mig övertalas att prova på att jobba ett år där.

Sista kortet jag tog på missionsstationen innan jag for hem var på barnhemsbarnen tillsammans med två obekanta damer som jobbade där. Långt senare skulle jag upptäcka att en av dem var min fru! Jag återvände nämligen tre år senare, men det är en annan historia...