Risken med att göra för goda kôlbullar är att man blir utan själv. Det blev jag alldeles nyss när Lucas och hans kompis Kalle slukade de sista läckerbitarna.
Kolbulle är en gammal rätt som vi skogsarbetare brukade äta för att få mycket energi till det hårda arbetet vi utförde i vårt anletes svett.
Nä då, jag har aldrig jobbat i skogen. Far gjorde det däremot redan i unga år och det var han och min morfar, Kurra-Lasse, som introducerade mig i den ädla konsten att tillreda dessa delikatesser.
Vetemjöl, vatten och salt blandas till en tjock smet. Mycket margarin i stekpannan (egentligen ister) + gärna fläskbitar i. Jag brukar lägga i en extra klick margarin i mitten innan jag häller i smeten runt om. Då får jag extra mycket knapriga kanter. Sirap eller hjortronsylt är godast till tycker jag.På bilden ser ni svärmor prova en smakbit när hon var i Sverige häromåret.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Gott
SvaraRaderaMmm! Mycket! Vi får väl se om min svärmor lyckas sprida kôlbullekulturen till Kenya.
Radera