Ulf Ekman

Jag hade väldigt svårt för denne man när han dök upp på 80-talet. Själva sättet att predika tyckte jag bara var raljant, manipulativt och fanatiskt. Teologiskt var det främst inställningen till rikedom-fattigdom, hälsa-sjukdom, framgång-lidande som jag hade invändningar mot. Det som jag tyckte var bra var väl inte mycket. Kanske hängivenheten och kaxigheten gentemot feminism, socialdemokrati och pacifism och andra heliga kor. Viljan att inte bara låta sig svepas med i rådande trender.

Jag minns att jag tänkte, vad bra det vore om all denna energi och engagemang kunde användas i ett mer sunt andligt sammanhang. Ärligt talat hade jag inte minsta förhoppning att detta skulle hända. Första tecknet att något var på väg att ske var väl när jag hörde om Peter Halldorfs dialog och samtal med Ulf. Jag har förstått senare att han även blivit god vän med vår katolske biskop Anders Arborelius. Jag är ganska säker på att det var Gud själv som ledde Halldorf och andra att börja ta dessa kontakter med Ulf.

Både Ekman, Halldorf och många andra har fått utstå väldigt skarp kritik från sina egna led för denna utveckling. På en del "kristna" bloggar är det en riktigt hätsk stämning mot framför allt Ulf. Den kritik jag kan ha viss förståelse för, är att Ulf verkar ha väldigt svårt att säga rakt ut att "Jag hade fel på 80-talet. Jag har ändrat mig." Och jag kan hålla med om att han är "på väg mot Rom" med stormsteg. Fast för mig är ju det bara något positivt...