Kusinträff

Har precis avverkat min första kusinträff någonsin. Vi var 37 kusiner från början på fars sida, men 3 har lämnat jordelivet. Alla andra förutom 3-4 stycken dök upp med respektive så vi var 58 personer samlade på Grängsbo Bygdegård. Den goda uppslutningen underlättades ju av att nästan alla bor kvar här i Hälsingland. Tidigare på dagen hade vår far funnits till hands i Fullsborn där Ståhlssläktens vagga står och fått besök och pratstunder med många av syskonbarnen.

På programmet stod förutom god mat, övningar i Ovanåkersmål, korsord om farmor och farfar och lite berättelser om dem, även ett överraskande besök av en okänd kusin som plötsligt dök upp. Hon hette Sirpa Ståhl och påstod sig vara dotter till den, som vi hittills trott, enda barnlösa av våra föräldrars syskon, farbror Tore.

Jag minns inte farfar och farmor så noga om jag ska vara ärlig fastän jag tillbringade en hel del somrar där uppe i Fullsborn. Farfar minns jag, förutom att han förstörde min femårsdag genom att dö just den dagen, lite grann från tältmötena. Han var föreståndare för pingstförsamlingen Sion och sedermera medlem i Smyrna. Huruvida han blev medlem i utbrytningen Maranata på 60-talet vet jag inte riktigt. Han brukade i alla fall ställa sig upp i bänkraden och profetera med en mäktig stämma. Historien förtäljer att undertecknad vid ett tillfälle blivit tillsagd på skarpen att var tyst på ett möte och att jag då lär ha pekat på en farbror i mötestältet som nyss profeterat, och med en hög klar pojkröst påpekat att "Han skriker ju!"
Farmor var, påstår mina kusiner, en supersnäll kvinna, men jag minns henne faktiskt mest för att hon brukade hota med käppen eller skrubben om man inte var tyst och snäll. Jag fick i alla fall veta i kväll att hennes stora passion var korsord och frågesporter. Då vet jag vad mina intressen kommer ifrån, även om jag hellre konstruerar kryss än löser dem.