1993-1995 jobbade jag som lärare för andra gången på Komotobo Missionsstation i sydvästra Kenya. Bland eleverna fanns Jonas Duveskog. Det är han som sitter i mitt knä på bilden. Då var han 5-6 år. Idag är hans begravning. Helt obegripligt. Jag träffade sällan Jonas hemma i Sverige, bara ibland när jag hälsade på hos Duveskogs i Bollnäs. Då utbytte vi mest några spydiga kommentarer om varandras bandylag. Jag minns honom som en riktig liten buspojke som jag ändå fick rätt bra kontakt med efter ett tag. Min fru går på begravningen i Runemo idag. Jag tar hand om barnen hemma i stället. Jag skulle nog ändå inte klara av en sådan extremt sorglig sammankomst.
.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Extremt sorgligt...
SvaraRaderaNoomie