Hatar bilar!

Jag köpte mina första bil när jag var 34 år. Då hade jag ändå tagit körkort redan vid 18 års ålder. Men hjälp vad pengar man sparade på att inte ha bil! När man sedan fick familj blev det svårare att klara sig utan. Första bilen fick jag av en släkting. En rostig gammal Toyota. Den såg hemsk ut, men gick alltid genom besiktningarna utan anmärkning och drog lite bensin. Bilarna som passerat revy därefter har varit desto mer bekymmersamma. Igår tvärdog Saaben mitt under en trevlig bilutflykt genom småbyarna utanför Bollnäs. Det är väl det största nöjet jag har haft av bilarna. Att ta med en bra bok och Dr Pepper eller Cola med lite tilltugg. Lyssnat på något bra radioprogram á la Spanarna, Meny eller Melodikrysset. Stannat till vid en vacker plats i skogen och bett Rosenkransen eller Tidegärden och sedan läst en smula. Sedan sakta rullat vidare till nästa smultronställe. Om vi fattar det drastiska att skrota bilen och inte skaffa någon ny, så är väl det jag kommer att sakna mest. Vi bor ju nära centrum, skola och arbetsplats så det skulle kunna gå. Bra bussförbindelser har vi faktiskt också i denna avkrok av världen.