Aposteln

Igår kväll letade jag fram och tittade på en film som jag spelade in från tv för några år sedan. Filmen heter Aposteln och handlar om en ganska galen predikant som det strular till sig för ordentligt. Det låter ju som en av alla dessa tråkiga och förutsägbara schablonfilmer om ondskefulla och falska högerkristna, men icke denna! Första gången jag såg filmen var på Bio Kontrast, men då lyckades man kasta om filmrullarna i fel ordning. Det blev lite rörigt och man var lite osäker på om det skulle vara så eller inte. Att berätta en historia från början till slut i kronologisk ordning är ju nästan en dödssynd bland regissörer och författare numera. Robert Duvall har regisserat och spelar dessutom huvudrollen Sonny. (Sonnys åldrige mor spelas av June Carter, Johnny Cash fru) Som gammalt maranatabarn så känner man igen sig i scenerna från väckelsemötena och alla mer eller mindre tokiga predikanter. Men det hela känns äkta och beskrivs med värme. Musiken är helt underbar (producerad av David Mansfield).
90-talets bästa film? Ja, jag tror det!