Farligt och upphetsande!

Chesterton om Kyrkan i sin bok Ortodoxi:

"Människan har fått en dum ovana att tala om ortodoxin som något tråkigt och säkert. Det har aldrig funnits någonting så farligt och upphetsande som ortodoxin.
Det innebär människors jämvikt bakom framrusande hästar, som än tyckas rusa hän åt ena hållet och än åt det andra men ändå i varje ögonblick behöll gracen hos en staty och aritmetisk regelbundenhet.

I sin ungdom for kyrkan fram stolt och snabbt bakom vilken stridshäst som helst; men det är helt ohistoriskt att säga att hon endast följde en idé som
en vulgär fanatiker. Hon väjde än till vänster och än till höger för att undvika enorma hinder. Hon svängde förbi arianismens stora komplex stöttad av alla de världsliga makterna för att göra kristen-
domen helt världslig. I nästa ögonblick böjde hon undan åt ett annat håll för att undvika orientalismen, som skulle ha gjort henne allt för ovärldslig.

Den ortodoxa kyrkan valde aldrig den enkla vägen eller accepterade det konventionella; den ortodoxa kyrkan var aldrig respektabel.
Det skulle ha varit enklare att acceptera den världsliga makten hos arianismen. Det skulle ha varit lätt att i det kalvinistiska 1600-talet falla ned i förutbestämmelselärans bottenlösa grav. Det är lätt att vara en dåre, det är lätt att vara en kättare, det är lätt att låta tidsåldern bestämma. Svårigheten är att stå emot. Det är alltid lätt att vara modernist; på samma sätt som det är lätt att vara en snobb. Att falla i någon av de fällor, som modenyck efter modenyck och sekt efter sekt satte upp på kristendomens väg genom historien, det skulle verkligen ha varit lätt. Det är alltid lätt att falla. Det finns ett oändligt antal sätt att falla på, men endast ett sätt att stå. Att falla för manin hos något alltifrån gnosticism till Christian Science skulle verkligen ha varit påtagligt och tamt men att undvika dem alla har inneburit ett enda svindlande äventyr..."