söndag 3 maj 2009

Bönder i stan

Igår var jag och David på Jesusmanifestationen i Stockholm. Det var minst 20 år sedan jag var i huvudstaden. Då lyckades jag villa bort mig och kom för sent till Shoppingbussen som jag åkt ner med. Jag var lite rädd för något liknande igen, men det gick bra. Vi lämnade Edsbyn med buss kl.7.15 och var hemma igen framåt elva på kvällen. Det gick oväntat bra med David, även om han började prata om att åka hem redan på nerresan. Hans behållning var nog glassen, en levande staty och att få åka buss med sin idol David "Duvedskog".

Många olika kyrkor, orter och länder var representerade i Kungsträdgården. Bl a Rainero Cantalamessa, "påvens predikant", talade. På Mynttorget liknade han oss kristna vid ett cykelhjul. De olika kristna samfunden är ekrarna och Jesus är navet. Ju närmare navet ekrarna kommer, desto närmare kommer de även varandra!

4 kommentarer:

  1. Bra sagt av Rainero Cantalamessa!

    SvaraRadera
  2. Ja det var en riktigt go karl. Riktigt fin utstålning och sa bra saker :) En sån där mysgubbe man vill packa med i väskan och ta med hem :)

    SvaraRadera
  3. Alex Jones konversionshistoria.

    Pingst-pastorn Alex Jones vittnar om varför han MÅSTE bli katolik. Det är starkt..mycket starkt..och gripande..

    http://www.gloria.tv/?media=25793

    SvaraRadera
  4. Två unga män som är på väg att konvertera till katolicismen i vår församling var på OAS-konferensen.
    (De var inte med på Jesus-manifestationen)

    Jag talade med den ene av killarna i dag, och han sade att han uppskattade mycket P Cantalamessa och dennes medverkan, som var lugn och uppbygglig.

    Men han sade att han inte alls gillade den stämning som rådde under tungomålstalandet. Han tyckte det var otäckt.

    Då jag själv haft mycket att göra med den sortens kristendom så måste jag säga att jag är mycket skeptisk till detta skrikande som tungomålstalandet av i dag verkar utgöra.Detta är inte uppbyggligt.

    Min teori är att om man inte har den innerlighet i tron som det sakramentala livet utgör (läs..de icke-sakramentala kyrkorna) så måste det kompenseras med något hemmagjort, och detta hemmagjorda är detta skrikande tungomålstalande.

    En annan sak som han berättade och som jag också varit med om var att när han på grund av olust ville gå därifrån så kom det en kvinna som skulle be för honom och lägga sin hand på hans huvud, och när hon gjorde det så knuffade hon till honom.

    Detta med att knuffa för att på något sätt påstå att det är Anden som verkar är oäkta och bara trams.

    SvaraRadera