Grattis Lars!

Lars är faktiskt Sveriges tredje vanligaste mansnamn, men det var vanligast mellan 1940-60. Numera får drygt tusen pojkar namnet varje år, men bara ett tiotal får det som tilltalsnamn. Jag har aldrig gillat min egen variant, dubbelnamnet Lars-Göran. Därför godkände jag genast smeknamnet Lachen (med tyskt ach-ljud!) som jag fick i sjuårsåldern av en Gert-Ove som vi i vår tur brukade kalla Stjärt-Ove. Det hade han inte lika lätt att acceptera. Undrar om dessa hemska dubbelnamn kommer tillbaka igen. Kanske när vi är riktigt gamla och våra barnbarn ska bli föräldrar. Den som lever får se!

S:t Lars var diakon i Rom på 200-talet och hade hand om Kyrkans ekonomiska tillgångar som han delade ut bland de fattiga. När Roms ståthållare befallde att han skulle överlämna dyrbarheterna till myndigheterna, så samlade han ihop de fattiga och sjuka och sa; "Här är den eviga skatten, som aldrig förminskas utan växer”. Då lades han som straff på ett halster över glödande kol. Han lär ha ropat "Assum est, inquit, versa et manduca" som betyder "Nu är den här sidan klar. Vänd mig och ta en tugga!". Därför räknas han som komikernas skyddshelgon! Han är även bl a bibliotekariernas, Sri Lankas, Canadas, de prostituerades och kockarnas skyddshelgon.