Om Kristi Efterföljelse

Jag letade fram mitt nötta exemplar av "Om Kristi Efterföljelse" häromdagen och har den på nattduksbordet numera. Man är ju i skapligt sällskap då. Både påven Johannes Paulus I, (han som var påve i drygt en månad bara 1978), och Dag Hammarskjöld hade den vid sin sida när de dog. Boken, som är en av de mesta spridda och lästa i världen, uppskattades mycket av storheter som Ignatius av Loyola (Jesuiternas grundare), John Wesley (Metodismens grundare) och Therese av Jesusbarnet (Helgonförklarad karmelitnunna och en av få kvinnor som räknas som kyrkolärare i Katolska Kyrkan). Att filosofen Friedrich Nietzsche avskydde den får väl också räknas som ett plus. ("one of those books that I cannot pick up without a physiological feeling of repulsion.") Här är några smakprov från boken:

"Bättre är förvisso en ödmjuk bonde, som tjänar Gud, än en övermodig filosof, som betraktar stjärnornas gång men försummar att lära känna sig själv."

"Uppnå först frid inom dig själv och sedan kan du också föra friden vidare till andra"

"Inte ligger din frid i vad folk säger. Vare sig de talar gott eller illa om dig, är du för den skull inte en annan människa."

"Öppna inte ditt hjärta för vem som helst."

Agatha Christie hade också boken vid sin säng. En lite rolig anekdot om henne och påven Paulus VI: 1971 gjordes ett upprop bland intellektuella i England att det skulle tillåtas att man firade mässan efter den mer högtidliga gamla liturgin, den så kallade Tridentiska riten, med bland annat latin, gregoriansk sång och prästen vänd mot korset. Påven var tveksam, men lär tyst ha läst den långa raden av underskrifter, stannat till och sagt "Agatha Christie!" högt för sig själv, och sedan skrivit under ett godkännande.