lördag 23 juli 2011

Jag fördömer massakern(?!)

Obama och många med honom fördömer massakern i Oslo igår. Vad bra! Då gör jag det också! Men jag förstår inte vitsen med sådana uttalanden. Vill man förtydliga att man inte stöder dådet, utifall någon trodde det? Merkel säger att det tyska folket står bakom Norge. Jaha, tackar som bjuder! Folk tänder ljus och sänder tankar. Vem hjälper det? Jag tror på Gud, därför ber jag för offren, anhöriga och gärningsmannen. Det tror jag kan hjälpa dem. Organisationer runt om i världen erbjuder sina tjänster. Det hjälper också. Kanske tänder många ljus och ber. Kanske är ljuständningen ett substitut för bön. Man brukar inte be och vet inte hur man ska bete sig nu.

Kanske är det jag som blivit en cynisk, känslokall och grinig gammal gubbe. Jag tror faktiskt jag blev lite sådan efter åren i Kenya. Jag transporterade hem lik då och då, till de sörjande familjerna. Oftast var det samma dag som de avlidit, så jag kom med dödsbudet samtidigt. Det var riktigt hjärtslitande scener jag möttes av. För det mesta var det barn som avlidit.

Ännu en tanke. Hur länge dröjer det innan stå upp komiker börjar skämta om massakern?!

4 kommentarer:

  1. En till aspekt som retar gallfeber på mig är bara för att dom är europeer, vita och inte minst norskar så ojoj va människor bryr sig. Svältande östafrikaner skiter folk fullständigt i... Att hundratalas dör dagligen där reagerar inte folk på.. Media pratar knappt om det... Men tänk när hundra norska ungdomar dör. Då sörjer alla nationer.. Och visst det är hemskt på allt sätt och skakad är jag med men samtidigt blir jag lite frustrerad på hur vi medmänniskor tydligen fortfarande inte anser att människor är lika mycket värda trots allt... Dom och vi... Och helt plötsligt så är norskarna vi också... Men dom, hundratusentals i Afrika som svälter, dom är låååångt borta dom...

    SvaraRadera
  2. Håller med delvis. Jag reagerar mer om något händer i Edsbyn än i Lund. Mer om det händer i Lund än i Milano osv. och det är nog rätt naturligt. MEN jag reagerar nog även mer om det händer i Nya Zeeland än i Pakistan, så det handlar inte bara om avstånd, mer vilka man kan identifiera sig med. Om något händer i Östafrika är det värre för mig än om det händer i Västafrika. Det finns nog en del rasism, eller åtminstone "vi och de-tänkande" bakom våra reaktioner.

    SvaraRadera
  3. Människor som man ser som "vi" berör mer än dem som vi ser som "de", så egentligen handlar det väl om att förstå att det bara finns "vi", eller? Och "sina fördomar vet man inte om förrän man förlorat dem" (Gammalt elisabethanskt ordspråk)

    Elisabeth Andersson

    SvaraRadera