Ohederliga dokumentärer

Jag har märkt en riktigt läbbig trend bland dokumentärfilmare på senare år. Man går ut och försvarar grova brottslingar och angriper offer och åklagare i starkt vinklade och partiska filmer. Här är några exempel: Roman Polanski (då 43 år) dricker 1977 en 13-åring full med champagne i Jack Nicholsons hus och har sedan samlag med henne. Polanski grips men smiter så småningom ur landet för att slippa en rättegång. I höstas sände svt en dokumentär (Polanski: Wanted and desired) av Marina Zenovich där man bagatelliserar övergreppet, svartmålar flickan och hennes mamma och lägger skulden på dem. Polanski har även fått ett starkt stöd bland många celebriteter i Hollywood.

Författaren Michael Peterson dömdes 2003 för mord på sin fru Kathleen. Jean-Xavier de Lestrade började att filma en dokumentär om mordet bara några veckor efter dödsfallet 2001 och följer familjemedlemmarna och hela rättegången. Återigen oerhört vinklat där åklagarna utmålas som Hin Håle själv. Att försvarets bild av "det lyckliga äktenskapet" spricker och Michael visar sig ha perversa sexuella aktiviteter mot betalning, vänds till hans fördel. Det är naturligtvis en attack från onda konservativa människor det handlar om. När man läser om fallet där opartiska personer skrivit, så känner man knappt igen sig.

Igår var det dags igen. En dokumentär på tv om en stackars liten rar utbytesstudent från USA som hamnar i italiensk fängelse horribelt anklagad för ett bestaliskt mord på sin rumskompis i Perugia. När man kollar upp det hela, så får man veta att hon och hennes medåtalade pojkvän sysslade med sadistiska sexlekar, ockultism och droger. Det finns en hel del bevisning mot dem och hon har till och med erkänt brottet i polisförhör. Men återigen utmålas åklagaren som ett monster. Dokumentären häromveckan om Phil Spector hade liknande drag och Julian Assange verkar även han ha tillräckligt med vänner i filmvärlden för att kunna få en hyllningsfilm tillägnad sig, där hans brott beskrivs på sådant sätt att offren förvandlas till de skyldiga skurkarna.

Just det är pudelns kärna som jag vill komma till; har du begått svåra brott, men är kändis, vänsterradikal eller pervers (helst alla tre kriterierna), så kan du lita på att dina gelikar inom filmbranschen fixar en dokumentärfilm som renar dig från all skuld i allmänhetens ögon.