Oas i öknen

Eric sken som en sol när han kom hem från fotbollsträningen igår kväll. Hans lag hade vunnit med 5-3 och Eric gjorde tre av målen!
Jag minns förra sommaren när hans lag vann skolornas fotbolls-turnering. Trots detta låg Eric och grät och slog nävarna i gräsmattan. Han hade ju inte gjort ett enda mål på hela dagen!
Hans bästa kompis försökte trösta Eric med att själv hade han inte gjort något mål på de fem åren han spelat knattefotboll. Kompisen satte också en igår. Jaa!

Mässa i Alfta idag. Det brukar vara mest bollnäsbor som kommer, men nu var det jämnt skägg mellan Alfta-Edsbyn-Bollnäs. (Bollnäs skyllde på magsjuka i laget, men de ska ju alltid skylla på något när de inte vinner;-)
Predikan handlade så klart om Uppståndelsen så här i påsktider. Fader Damian kunde berätta om en självupplevd uppståndelse när hans bror rapporterades dödad i biafrakriget, men sedan plötsligt dök upp därhemma. En hel del uppmuntrande ord för de som upplever prövningar också. Jag sög åt mig. Det var som att jag vilade mig en stund vid en oas i öknen.