Idag är det exakt 12 år sedan jag blev upptagen i Katolska Kyrkan. Det skedde i Kehancha i sydvästra Kenya. Jag kände inte en människa i den proppfulla kyrkan förutom Fader Angelo som gett mig undervisning några månader. Jag hade jobbat några år på en svensk missionsstation i närheten och gift mig med Ester som jobbade på barnhemmet där. Intresset för Katolska Kyrkan hade väckts 10-15 år tidigare hemma i Sverige. Steget kändes ganska stort att ta eftersom jag är uppväxt i en frikyrka med ursprung i Maranatarörelsen.
Fader Angelo är en missionär från italienska Tyrolen som arbetat ca 40 år i östra Afrika. (Först i Uganda tills en viss Idi Amin dök upp på scenen.) Han kallades Kifaru, Noshörningen, i Kehancha eftersom när en noshörning bestämt sig för något, så kan inget hindra honom på vägen mot sitt mål. I början var de sju kristna som firade mässa i ett slakteri! Tio år senare när jag upptogs där, var de ca 6000 med-
lemmar som samlas i en stor fin kyrka som syns flera kilometer bort.
Några veckor senare flyttade jag och min fru till Sverige. Jag besökte kyrkan igen nu i somras då jag hälsade på min släkt i trakten.
Men Fader Angelo var inte längre där. Efter Kehancha jobbade han fem år bland massajer innan han reste hem till Italien på grund av dålig hälsa. I höstas fick jag ett mail från honom där han skrev att han planerade att återvända till Kenya för nya uppgifter.
Jag har inte ångrat en sekund att jag tog steget till sist 16/2 1997. Lite obekvämt när de närmsta katolska kyrkorna ligger över tio mil bort, men vem har sagt att det ska vara lätt. Huvudsaken att det är rätt!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
En intressant läsning.Roligt att höra din vandring till att bli katolik. Jag är inte alls insatt i den katolska tron, men jag har full respekt för dig i din tro.Helt riktigt som du säger att huvudsaken det är rätt...Sen har övriga inte med det att göra.
SvaraRaderaAnnaLena
Mycket intressant! Jag tycker så mycket om att höra om människors resor i tron och jag tycker mycket om din blogg!
SvaraRaderaHåller också med om att din blogg bjuder på intressant läsning. Du får gärna specificera lite exakt vad som gjorde att du kände dig mer hemma i Katolska kyrkan när det gäller tradition och lära så kanske en annan kan bli lite mer allmänbildad på kuppen också ;)
SvaraRaderaJa, det blev ju ingen djup analys av "min väg till Rom" precis. Dels skulle det ta sån stor plats, dels hade jag tre söner i huset som ömsom lekte, ömsom slogs. Jag återkommer med en utförligare andlig självbiografi i ett annat inlägg.
SvaraRaderaSer fram emot fortsättningen när lugnet infinner sig efter Ståhlstormen :)
SvaraRaderaSamma här!
SvaraRaderaDu har blivit utmanad!
SvaraRaderaJag kan inte sätta ord på det, men jag förstår varför du hellre är katolik...
SvaraRaderaTack Lachen för dina rader. Det känns så bra att läsa dem. Det har verkligen varit tryggt för mig att ha hålla dig i handen under mitt första år som katolik. Du är ju min fadder och den uppgiften har du skött med bravur. Nu har vi kommit igång så smått med verksamhet i Edsbyn, och det är i hög grad din förtjänst.
SvaraRaderaFör mig är det i år 13 år sedan.
SvaraRaderaOch det skedde på Jesu Hjärtas Högtid, vilket var mycket passande, då vårat kapell i Sörforsa heter just Jesu Hjärta.
Att vara katolik är för mig min stora glädje (vid sidan om min familj då såklart) men man får vara beredd på att det kan (och kanske bör?) medföra att vi måste gå på den smala väg som Jesus talar om.
Jag upplever mer och mer i min vardag att Guds rike inte är av denna världen.
Tack och lov..för det!
Hur kommer det sig egentligen att du valde katolska kyrkan över protestantiska kyrkor? Tyckte inte riktigt du svarade på det här. Jag har alltid haft lite svårt för Katoliker på grund av deras strikta tro och dess historia som t.ex. Martin Luthers tid när kyrkan var mest ute efter makt/pengar och sysslade med saker som avtalsbrev. Har egentligen ganska liten koll på hur Katolska kyrkan och Rom fungerar idag men men ;)
SvaraRaderaTha Duvez: Jag ska försöka utveckla det hela i ett nytt inlägg i helgen.
SvaraRadera