Bittra vita medelålders män från frikyrkan

Hjälp vad less jag blir på dessa svenska män i 40- och 50-årsåldern som växt upp i en frikyrka men som lämnat den och nu har ett tvångsmässigt behov av att förlöjliga och ta avstånd från den och framställa sig själva som svårt drabbade offer. Det mest grymma de anser sig ha blivit utsatt för verkar vara att de uppmanats av pastorer och andra församlingsmedlemmar att följa kristen sexualmoral. De gråtmilda berättelserna framförs ofta med ett maniskt svärande och mottas av deras chockade sekulärt uppfostrade vänner med gapande munnar, uppspärrade ögon och sorgset skakande på huvudet. Naturligtvis sticker de in några ord om att de ändå är tacksamma för att få ha tagit del av ett rikt musikliv eller liknande för att visa hur storsint man ändå är mot sina förövare som förstörde deras barndom.