Dyraste bandyfinalen någonsin!

I lördags var jag och såg min 10:e bandyfinal på plats när Edsbyn vann över storfavoriterna Sandviken med 4-0 efter att ha kört över dem totalt i andra halvlek. Det var meningen att det skulle bli en billig final eftersom jag fick sex biljetter (2 för vuxna 4 för barn) av en vänlig person vars lag inte tagit sig dit. Egentligen hade jag tänkt stanna hemma och se finalen på tv på grund av dålig hälsa och ekonomi, men när biljetterna dök upp på förmiddagen så fattade jag ett snabbt beslut, ringde runt till några bekanta och fyllde bilen med en kompis och tre barn.

När vi nästan var framme vid Studenternas i Uppsala hände det som inte fick hända. Jag körde in i en stillastående bil bakifrån! Jag tappade koncentrationen för ett ögonblick när jag skulle leta fram ett kort som jag skulle visa trafikvakten som stoppade bilarna. De enda förklaringarna till mitt första tillbud under mina 36 år med körkort är att jag var väldigt trött och lite stressad. Det blev en ordentlig smäll men ingen person blev skadad på något vis. Personen vars bil jag körde på var lugn och vänlig och vi hade nog kunnat göra upp det hela sinsemellan men trafikvakten var envis med att han skulle tillkalla polis. Så det blev 2000:- i böter, 1000:- i självrisk till försäkringsbolaget för skadorna på den andra bilen + stora kostnader för att laga den egna bilen.


Det var lite svårt att koncentrera sig på matchen efter detta men visst blev man riktigt glad när "Byn" kunde överraska än en gång och ta sitt 11 SM-guld! Lite lök på laxen blev det när ett av barnen (tonåring) plötsligt försvann i slutet av matchen. Jag tänkte att han gått på toa men han var fortfarande borta efter slutsignalen. Då såg jag att någon ringt mig några gånger men när jag ringde upp numret var det svårt att höra vad som sades i allt jubel från publiken. Jag kunde dock urskilja att det var från polisen och att grabben som försvunnit satt i deras polisbil! Det kom sedan fram att han gått från läktaren för att han mått dåligt och polisen förbarmat sig över honom och trott att det var allvarligare än det visade sig vara.

Nästa kapitel i denna händelserika dag var att försöka få tag på platser på någon supporterbuss hem till Edsbyn åt mina passagerare. Vi fick traska ganska långt i denna jakt och det var så lagom roligt med min reumatism. Men det ordnade sig med det och jag gick för att flytta på bilen eftersom en annan trafikvakt rått mig att inte lämna den där den stod för då skulle den snart vara förstörd av ligister. Jag bröt loss en del av fronten som tog emot på ena hjulet när man svängde och tog sedan ett lite våghalsigt beslut att försöka köra hem den i det skick den var. Det gick bra utan några problem alls faktiskt. Slutet gott allting gott!
(Fast räkningarna finns ju kvar att betala förstås...)