måndag 22 maj 2017

Jagad av en kardinal!

Jag minns inte riktigt vem av mina söner det var som var orsaken till att en blivande kardinal kom springande i strumplästen och stoppade oss från att lämna kapellet i Sörforsa. I handen höll han en halvt uppäten barnmatsburk. Spagetti med köttfärssås tror jag det var.
-Vänta! Vänta! Ni glömde den här! ropade han. Jag hade väl lämnat den halvt om halvt med flit vid fikat efter mässan, men det hade inte undgått vår biskop Anders övervakande hökögon. En sann herde med omsorg om sin fårflock! Man kan knappast beskylla honom för att sätta sig på höga hästar i alla fall.

lördag 1 april 2017

Utspel från L och S: Förbjud korsord på allmän plats!

Liberalerna och socialdemokrater går nu ut i en kampanj för att få korsord förbjudna på allmän plats i Sverige. Initiativtagarna Christer Sturmark och Morgan Johansson menar att det är ett religiöst inslag i en sekulär stat som kristna i stället borde kunna ägna sig åt i sina kyrkor. Man är naiv om man tror att det är en slump att det heter just kors-ord. Man vill även införa en 18-årsgräns för korsordslösare. Att stämpla barn med en viss livsåskådning är en kränkning av dem som individer, anser man.

Korsord är inte så oskyldigt som många tror, påpekar en upprörd Morgan Johansson. Det är ett slugt sätt av högerkristna att pådyvla människor sina åsikter. Vi känner till många människor som tagit illa vid sig av att ständigt mötas av korsord i tidningar och annan massmedia.
I USA har korsords-lösandet ökat kraftigt efter att Trump tillträtt som president och gått ut och uppmuntrat landets befolkning att ägna sig åt denna fördummande sysselsättning. Det är en skrämmande utveckling menar Christer Sturmark.

Ärkebiskop Antje Jackelén förstår Sturmarks och Johanssons upprördhet och vill vara tillmötesgående, så från och med dags datum kommer korsorden i Svenska Kyrkans samtliga församlingsblad att kallas kryssord.
En annan kyrklig företrädare, Duve Davidskog i Betelförsamlingen i Runemo utanför Bollnäs, menar dock tvärtom att korsord är här för att stanna och ser det som en viktig strategi i kristnas evangelisationsarbete och säger sig vara beredd att gå i fängelse för sin övertygelse. Vi håller redan på att lägga upp ett lager med korsord i underjordiska förråd på hemliga platser runtom i Sverige med benäget bistånd från en framstående korsordskonstruktör från Edsbyn. "-Han har visserligen varit onödigt kaxig senaste veckan efter SM-finalen i bandy, men det är förlåtet och glömt nu", säger Duve.

måndag 27 mars 2017

Mästarna från Hälsingland

Fantastiskt spännande match på Tele2 Arena i lördags. Hälsingederby mellan Bollnäs och Edsbyn. En underbar match att vinna men hemsk att förlora. (Antar jag, det fick jag ju aldrig veta...) Innan säsongen började i höstas var Edsbyn rankade 7-8 av alla elitserielag. Att vi tog SM-guldet i år måste var den största sensationen i mannaminne i svensk bandy. I semifinalen mot Sandviken var det helt klart SAIK som höll i taktpinnen, men Byn lyckades krångla sig ur deras järngrepp och tog sig till sin första final sedan 2009. Själva finalen blev ingen stor bandypropaganda men de sista 10 minuterna blev högdramatiska med två mycket omdiskuterade domslut. Först ett matchstraff på en Edsbyspelare för vad som såg ut som en klockren brytning och strax efter en straff till Byn som kanske var ett självförvållat fall där veteranen Daniel Liw påstås ha "spetsat" skridskon i isen när han dribblade sig till ett friläge. Hammarström satte straffen och sedan gjorde årets bästa värvning och Årets komet i svensk bandy, 20-årige Tuomas Määttä, en fantastisk soloräd och satte 3-1.

Detta var Edsbyns 18:e SM-final och vid samtliga finaler har Elis Johansson eller någon av hans två söner Ola och Hasse varit med som spelare eller ledare. Dessutom har det vid de 9 senaste finalerna blivit guld de 6 gångerna laget haft finnar med i laget men förlust när man varit utan.

Jag hade tänkt se finalen på tv i år men frugan och yngste sonen tjatade att de absolut ville dit så jag bestämde mig för att ta bilen åka ner till Stockholm. Det var deras första final på plats. För mig var det den nionde.

onsdag 22 mars 2017

Mormor 100 år!


Idag skulle min mormor Gunborg fyllt hundra år. Jag tillbringade en mycket stor del av min barndom hos henne och morfar. Ofta sov jag över hos dem båda nätterna på helgerna. Bakelser från Sommars konditori på kvällarna framför tv:n. Mycket Nygammalt, Columbo och Baretta blev det. Efter Ring så spelar vi med Hasse Tellemar på lördagsmorgonen blev det våfflor med sirap eller lingonsylt blandat med grädde till lunch.




Gunborg var en mycket snäll och ganska försynt dam. Virkade och löste korsord. Aktiv i Socialdemokraternas kvinnoförbund. Hon jobbade på "Pojkhemmet" där grabbar som hamnat snett i livet bodde. Hon var mycket populär där har jag förstått. Hennes föräldrar bodde i Ovanåker och skötte om klockklämtningen åt Svenska kyrkan till dess klocktornet mekaniserades. Mormor och hennes syskon fick vara med och hjälpa till med det i unga år.

Mormor somnade in 16 augusti 2005, 88 år gammal, efter en stroke. Hon fick stroken samma dag som hon fått besked om att hon äntligen skulle få flytta till en lägenhet på bottenvåningen i stället för högst upp på Stallgatan 3A där hon bott i många år på gamla dar. Så förmodligen dog hon med ett leende på läpparna.

torsdag 16 februari 2017

Father Angelo - Noshörningen

Idag är det exakt 20 år sedan jag blev katolik. Passar på att ge en liten hyllning till den präst som undervisade och förberedde mig för denna stora dag i Kehancha i sydvästra Kenya. Detta är ett utdrag från den kenyanska tidningen the Seed, december 2000.

"And there is hope. The story of a parish such as Kehancha, at the far corner to the north of the diocese, carries such hope. Bordering the Maasai Mara Game Reserve on Kenya's border with Tanzania, Our Lady Queen of Martyrs, Kehancha Mission, is a beautiful sight to behold. This is one of the very few self-supporting and, admittedly, best pastorally organised, churches of Western Kenya. Kehancha Mission is blessed with a unique pastor. His name is Fr. Angelo Insam, a Mill Hill missionary of Italian origin. But his Kuria people know him only as Fr. Kifaru. Paul Mumasi, Chairman of the Parsih Pastoral Council, readily explains the pet name. "Ukijua kifaru, utajua kwa nini tumempatia huyu Padre wetu jina hilo..." (If you know the rhino, you will know why we called our priest by that name.) When a rhino setsout on a charge, he doesn't care if a fire or a hundred-year old tree trunk is standing in his way. He charges, full speed, never for a second looking sideways or back. And it seldom retreats. That's our priest. When he puts his mind to a task, be it a development activity or a pastoral initiative, nothing shakes his resolve.

That name explains the genesis of the Mission among the Kuria. Angelo was parish priest of Isebania stretched out into the forest area toward the Maasai Mara, covering present-day Kehancha and Ntimaru.Yearning to reach out to the Kuria who felt left out in a diocece dominated by the Luo and the Gusii (Homabay was then still part of the wider Kisii diocece), Fr. Angelo set out on a lone and risky pastoral project. He started an outstation in Kehancha, with only seven Christians, and celebrated the first Mass in a butchery! They celebrated Mass in that butchery for six years.

In 1988 the late Bishop Charles Mugendi visited Ntimaru, an outstation nearest Kehancha, where he didn't have to celebrate apontifical Mass in a butchery! Catching the ear of the bishop, the area parish priest, Fr Angelo, whispered that he wished to start a parish at Kehancha. Bishop Mugendi almost burst out into laughter, telling his priest to simply forget it.The area was to wild, he explained. Ther were hardly enough Christians to warrant a parish and it sidn't look like the Kuria were in a hurry to embrace Christianity. Added with extremely limited resources and bleak future for personnel, this would remain an impossible dream for a long time. But Fr. Kifaru, insisted. And the old bishop gave a reluctant blessing.

Maria Muhiri, an old widow who wasn't even then a Christian, offered land, seven hectares in all - free of charge! And the now slightly growing number of Christians put down their first church, admidst fierce opposition from locals, who feared that their land would be systematically grabbed by the Muzungu colonialist. The modest Christian community had to employ two drunks to guard the mission and their priest. For a while every one thought that this band of adherents to a "Western religion" were crazy. But they kept at it. Today, thirteen years later, the once wild terrain boasts a government district headquarter. Out of a population of 45,000 people, 6,000 are Roman Catholics of Kehancha Parish.

The Mission founded in a butchery is now a full fledged international village with Italian Pastor, Philippine and Indonesian Sisters and a newly assigned Fr. Charles Ochuoonyo from far North in Mawego Parish. They boast a convent, complete with a Formation House for Sisters, a nursery, primary school, girls' secondary school, polytechnic and rehabilitation centre for disabled stand on the grounds. And Sr. Melly Frondarina, with her Franciscan Sisters of Immaculate Conception, runs a dispensary and maternity unit. All have been the initiative of the Kuria people of Kehancha. With the help of a few benefactors and well wishers, the locals contribute funds, provide labour and personnael, and proudly display the work of their hands. A monument with the names of the pioneer Christians and heroes of Kehancha stands proudly at the centre of the mission.

It is the Primary School children who spell out the silent motto of this Mission in the jungle, translating it into song:
Tunaapa kulinda miseni yetu;
Miseni yetu tuliyopewa na Mungu
Hatutarudi nyuma; hatutachoka
/We vow to keep guard over our Mission;
Our Mission given to us by God;
No retreat, no surrender./


THAT is a song fit for a Diocesan anthem.

(Written by Kodi Barth, assistant editor of the Seed)

torsdag 19 januari 2017

Dåliga förlorare!

Börjar det inte bli lite tröttsamt med dåliga förlorare?
"Om ni inte röstar som jag vill så gills det inte!" "Då är det fusk!"

måndag 26 december 2016

Revanschen!

Först vinner Bollnäs GIF med 3-7 i vår hemmaarena 2 december. Sedan snor deras storsponsor, miljardären och skattesmitaren Mikael Andersson, Lim Johan-tavlan framför näsan på oss på Bukowskis på Luciadagen. :-(
Men sedan kom då revanschen. 2-3 till Byn på Sävstaås på Annandagen! Kompakt försvarsspel och en storspelande 41-årig Anders Svensson i målet var de viktigaste pusselbitarna när vi petade ner serieledarna och kröp närmare dem i tabellen. Mörkret har nått sin kulmen och vi går mot ljusare tider igen! :-)